Sportiga barn

Jag förstår inte vad jag gör för fel, trots att vi sjunger och spelar och dansar med våra barn oavbrutet i familjen så verkar dom vara rätt sportiga!!
Skämt åsido är jag superstolt för Sally har blivit uttagen till skolans simlag, det innebär två timmar extra simträning varje vecka. Sen får hon eventuellt vara med på tävlingar emot andra internationella skolor. Swim gala, heter det!
Sen var hon ju så snabb att hon vann terränglöpningen förra året, så detta året ska hon springa 2km, kanske en baggis i skogen i Sverige, men i denna hettan. Fyyy….
Jag tvingar henne inte, dom tränar på lunchen, UTOMHUS. Det är oftast över 35 grader då, kanske kan detta klassas som barnmisshandel?
Visst är det kul att hon är duktig, men hon behöver inte bli smalare, fast Patrich säger att ”allt sitter i huvudet”, jag tror han menar att om hon bara vill så kommer det att bli bra.
Zacharias kom hem från sin första fotbollsträning med en t-shirt som var HELT BLÖT, det hade varit jättekul och dom hade druckit ”hela tiden” men jag bara hoppas att han spillde lite vatten också? För annars, om allt var svett, då tycker jag synd om honom också.
Varför tycker jag synd om mina barn?
Jag är inte sportig, har ingen tävlingsinstikt, för mig spelar det ingen roll om jag vinner eller förlorar. Att komma först är inte viktigt. När jag kom till Musikhögskolan fick vi veta att ”det är vägen, inte målet, som är det viktiga” jag är väl skadad av den livssynen.

September rapport

Barnens lekhörna utanför deras rum….

Det var länge sedan jag skrev och det beror på att jag tycker att jag har mindre tid nu när jag pluggar än när jag arbetade. Visst är det väl så att man aldrig blir klar med ett språk, det finns alltid något man kan slipa på, fler ord i ordlistan. Jag har ju sökt ganska länge efter rätt grupp, där jag kan lära mig något nytt och nu har jag hittat en intressant grupp. Det är cirka tio asiater, en fransman och jag. Flera är språklärare sedan innan, men även de som inte arbetar med språk har full koll på hela grammatikboken. Det finns sexton former på varje verb, många är så klart oregelbundna, men mina asiatiska studie kamrater kan dom allihop. Däremot är det lite si och så med ordkunskapen men det största problemet är deras uttal. Jag har aldrig hört sämre…..
Vi kan sitta med en text framför oss, någon läser innantill och jag kan inte se i texten vad det är dom läser. Helt makalöst!
Jag försöker påminna mig om att det säkert bara är fransmannen o jag som har varit i ett spansktalande land, dom är väldigt långt från Spanien och 25-30 timmars flygresa från Sydamerika. Det finns nästan iinte mycket input här för asiaterna som vill lära sig spanska.
Men dom är som sagt vassa på grammatik så kursen håller hög nivå. Det är en privat skola som heter ”Las Lilas”, jag var på universitetet och skrev in mig, men vi var så få på den avancerade nivån att det inte blev någon kurs. Då ringde läraren (som för övrigt Patrich känner från en flygning till Bangkok…) hon ville att jag skulle komma hem till henne, först trodde hon att vi kunde få ihop en liten privat grupp men mötet slutade med att hon frågade om jag kunde vara hennes vikarie när hon skulle på rättegång i Europa angående hennes skillsmässa….hm, stackars henne, men jag blev ju strålande glad.
Nu har jag alltså en kurs och ett jobb med min spanska.

Nytt shopping center på Orchard, The Ion, jag förstår inte hur jag klarade mig innan det öppnade.
Det går jättebra med musiken också, jag spelar med mina nya danska vänner och vi har sju-åtta spelningar på gång under hösten (i lördags gjorde vi vår debut på ett förskräckligt kalas, det kan bara bli bättre), förra veckan ringde min singaporeanske Dj kompis Chris Ho och erbjöd mig jobb på radion, spela sax och en intervju i deras nya studio på Orchard Central med en Dj Nomsta. Nu måste jag börja öva sax på riktigt.

När man går på en Europeisk komedi där ironiska skämt och under bältet skämt, då behöver man inte trängas i Singapore. Undrar varför?
Patrich har byggt upp vår nya ”Mount Sinai Studios” dvs utrustning för att riktigt bra kunna spela in alla låtar som Patrich har samlat på hög under årens lopp, lite genemsamma projekt och kanske en pensionsförsäkring på köpet? Det ser väldigt fint ut i gästrummet med en hel vägg ljudisolerad i rött och en vägg fylld med en stor bild från New York. Patrich spelar in på nätterna, jag har ju lite mer behov utav sömn än vad han har och ligger ordentligt efter…..speciellt som vi är ute och festar på lördagarna också till sena timmen.

Detta var den sötaste tjejen, men hon kommer inte att vinna för hon är indisk singaporean.
Förra lördagen blev vi bjudna utav bassisten i danska bandets fru på ”Miss Earth Singapore” typ miss world, en skönhetstävlig med lite miljötänk inbakat (vi har nu lärt oss de tre R:en – reuse, reduce and recycle) på en klubb med jättebra underhållning, musik och stand up comedy av en fillipino som var komplett galen. Han påminde mycket om Jojo, en fillipinsk galenpanna som jag spelade med och hyrde rum hos i Köpenhamn för sådär 15 år sedan.

Detta är den mest populära tjejen.
Efter Miss tävlingen hängde vi med våra vänner på 50-årsfest hos en av de största krögarna i Singapore, där var Casinoägaren (som bara oroade sig för hur det skulle gå när han skulle fria i Australien till sin Singaporeanska älskling), en restaurang ”developer” (som också spelade trummor och bjöd oss på Argentinsk och Japanska restauranger som han snart ska öppna i Singapore), Miss Indonesia, Miss Singapore från förra året och 2006 (supersöta) på 2006:ans visitkort har hon titeln ”developing beauty, grace and beyond” Wow! , Channel News Asias Ceo, Tom, bassisten och hans fru Sheryl som äger tillståndet (frenchaise, hur stavas det?) för att anordna miss-tävlingarna i Singapore och Danmark och så vi då -Patrich o jag, krögaren blev så förtjust i Patrich och ju mer han drack försökte han få igång boxning med ”Ali”, men Patrich bara skrattade så klart, det sparades inte på krutet och vi kom hem 04.00.
Nästa lördag är det kräftskiva, say no more.

Poliseskort på Avenyn

Det är skönt att vara i Singapore där man kan vara anonym!

Lördags förmiddag

Det har gått över förväntan för Zacharias att börja i första klass, han kämpar på bra. Varje dag kommer han hem med stenciler där han mödosamt präntat ner sina bokstäver. Han fick den arga fröken, som hitintills verkar jättebra, kanske gillar jag arga fröknar. Det är knäpptyst i klassen och han har lärt sig mycket på bara två veckor. Nästa vecka får han börja spela fotboll och ytterligare en simlektion i skolan. Barnen blir väldigt duktiga simmare här, Sally krålar jätteproffsigt som jag aldrig har kunnat.
Sallys kompisar i klassen flyttar närmre skolan och det innebär närmre oss, igår var hon hos Flora och gick hem efter leken…DÅ är det nära, för i Singapore kan man inte normalt sett gå.
Celias bästis Sam ska börja i en ”stor skola” dvs internationella skolan och kommer lämna henne, vi var hemma hos honom i torsdags och etablerade ”utanförskolankontakt” Celia älskar ju att leka med honom.
Hon lärde sig skriva hans namn innan hon kunde skriva sitt eget.
Celia ska börja med simlektioner, hon är så vild i djupa poolen så det blir bra om hon blir lite säkrare, nu simmar hon, men hon har ju omdöme som den 4-åring hon är…altså bristfälligt.
Sallys aktiviteter är inte klara ännu.
Lutar åt simning, tennis, dans och hopprepsklubb. Allt utom tennis får dom på skolan, skolbussen kör dom hem när dom slutar.
På detta viset underlättar det igen att bo i Singapore med barn, jag behöver inte hämta och lämna, sen kanske jag kan komma och titta ibland ändå.
Nu vill Sally spela Yatsy.
Z o C har byggt hela koja i hela vardagsrummet.
Jag vill åka till museet snart. Patrich sitter på flyget hem från Sydney, landar om ett par timmar.

PS! Lilla bebisen kom i onsdags, det blev en lillebror.

Liten

Är inte detta en fantastisk bild, jag är inte klar över om den är seriös eller om det är menat som ett skämt?
Däremot gav det mig en anledning att skriva om min höggravida kompis.
Linda är så tapper hon kämpar på här i värmen och luftfuktigheten med sin jättemage, är väldigt rörlig och ser oförskämt pigg ut för att vara i nionde månaden. Förra veckan hade vi en träff när våra barn lekte och badade, det blev bara så pinsamt när någon stulit Lindas mammakläder i omklädningsrummet på mitt condo.
Stackars Linda fick åka hem i baddräkt och handduk!
Nästa vecka kommer bebisen och det ska bli spännande att se vad det blir, och vad det är för en liten personlighet som kommer.
Detta är deras tredje barn, dom har redan en pojke och en flicka. Jag håller tummarna!

Återseenden

Idag har vi precis varit på vårt andra 3-årskalas här i Singapore, denna och förra helgen. Barnen har uppträtt i vanlig ordning, med Abbasånger och låtsasmickrofoner.

En stor tröst i sorgen efter att ha lämnat sina kära i Sverige är alla kära återseenden här i Singapore.
Ja, Anders ”nu får jag hålla till godo med er” (fick en kommentar på min facebookbild med svenska kompisar) vilket inte är det sämsta, det är faktiskt ganska priviligierat liv, man lever liksom ”dubbelliv” ett här och ett i sommarsemester-Sverige.
Vi som bor i Singapore har ju mer tid till vuxenkontakter eftersom de flesta nästan alltid har barnvakt. Det är bara att passa på, så länge det varar.

Idag träffade vi en familj som skulle flytta till Sverige i månadsskiftet efter fem år i Singapore, dom hade fått sina barn här och var oroliga för hur dom skulle klara av vardagspusslet i Sverige. Mannen hade i veckan pratat med blivande arbetskamrater i Sverige och fått höra ” det är planeringsdag på dagis idag så jag jobbar hemifrån” han tyckte att det lät väldigt hänsynsfullt (från företagets håll sett) och skönt att det finns förståelse på arbetsplatserna i Sverige.
Det kan nog bero lite på var man arbetar dock!
I Singapore är det i alla fall helt uteslutet att vara borta från jobbet på grund av dagis pleringsdag….kanske om dom är sjuka, men inte 38 graders feber och på lekhumör.

Nästa vecka är Patrich i Australien och då är det skönt att inte vara ensam med barnen som jag hade varit i Sverige.
Ja, man vacklar hit och dit och det är väl bara att leva här och nu som dom säger….hur lätt det nu är?

Vill inte tänka på hur långt det är tills vi ses igen…

Carpe diem, min vän.

Hur går det med arbetstillståndet? Väntar i köket…

Hoppas ni är på G, jag vill så gärna visa er och alla barnen vårt liv här långt borta, allt för långt borta från er!!

Mitt hotell

Jag vill bara passa på att göra lite reklam för ett hotell jag gillar:

http://www.lottecityhotel.co.kr/

Skolor, mera skolor

Jag är ändå glad för att barnen får den här erfarenheten som det innebär att gå i en internationell skola, dom har klasskompisar från hela världen. Även om jag ofta förskönar verkligheten i Sverige när jag bor här, så hade dom inte fått detta i Limhamn ( som jag älskar, missförstå mig rätt). Det är ju segregerat till tusen och vi hade kanske satsat på friskola, där till och med våra svenska barn hade stuckit ut, för att dom heter Parmatow och inte är jätteblonda.
Nu pratar dom helt naturligt om sina kompisar som kommer från alla möjliga länder, dom ser liksom inte skillnad på ”oss och dom”, det finns inte.

Idag har det regnat och då blir det allt mer uppenbart att sommarlovet snart bör vara slut för Sally och Zacharias. Hon längtar tillbaka till skolan och han vet inte om han längtar?
Sally kommer att få sin bästa kompis mamma som lärare…hm, det blir nog bra, Sam är jättegullig. Vad jag hade hoppats på var att hon skulle bli Zacharias lärare, men så blev det alltså inte. På söndag är det Singapores nationaldag och på måndag är det helgdag, sen får vi se vem som blir Zacharias lärare.
Det är beroende på henne (för det finns bara kvinnliga lärare i dom lägre klasserna) som Zache kommer att trivas eller inte? Han älskar inte skolan som Sally och jag håller tummarna för att det ska bli bra.

Celia var först ut

Idag besökte Celia sin skola igen, hon har ett par halva dagar denna och nästa vecka, det är inte lönt att betala fullt för henne, eftersom det är nationaldag och dom ändå är lediga. Jämfört med Sverige är det ju dyrt att gå i förskola här.
Men dom får också ganska mycket, imorgon ska Celia vara en fågel i någon sorts föreställning (redan) och hon mötte mig i en grön boa och en jättetjusig fågelmask, det ska vi åka och titta på alla barnen för dom är ju fortfarande lediga.
Celia var så glad idag, dels för att vi körde till skolan tillsammans och för att återse kompisarna och miss Linda och mister Zach, lärarna.
En dag i somras frågade Celia mig:
- Mamma, vem är fröken i din skola?
- Men, det är ju jag, sa jag.
- Va! Men du har ju ett hus!

Då fick jag förklara att fröknarna inte bor på skolan, vilket var ganska förvirrande för Celia, sen fick hon lite att fundera på.