Även om man får en förståelse för hur det känns att vara ”annorlunda” i en annars homogen kultur, när man bor utomlands, så tycker jag inte att min förståelse för den kinesiska majoriteten här i Singapore ökar så mycket med tiden. Nu senast igår bevittnade vi ett 5-års kalas på nära håll, det var på vår grillplats här hemma där vi hade hyrt grillen bredvid deras kalas.
Vad gör man på juldagen i Singapore om inte man grillar och badar?
Medan vi väntade på biffarna så kunde man inte utan att förundras över detta 5-års kalas (fast att vi sett det så många gånger förut). Kalaset består utav cirka 30 personer, varav 28 var vuxna, en bebis och den till tänderna uppklädda lilla flickan. Hon var enda barnet på sitt eget kalas, först hade hon lite kul med sina ballonger, men allteftersom festen fortgick och hon fortfarande inte fick någon uppmärksamhet från de vuxna, så sneglade hon på vår barnrika fest.
Fokus ligger på maten som man beställer på catering, flickan får presenter som föräldrarna stoppar undan i stora påsar UTAN att öppna dem. Man öppnar alltid presenterna efter kalaset för att inte verka girig och för att inte genera givaren. Så tråkigt för barnen, tycker vi.
Fast jag har flera svenska kompisar som inte heller öppnar sina presenter förrän efter festen, men då gäller det såklart vuxna. Men vem vet om det sprider sig till barnen…
Nästa stora event på Singaporeanska fester är kakan och den symboliserar mycket, det är tjusig på utsidan men smakar ofta inte gott, alt. är äcklig, alt. är för söt, alt. är smaklös, alt. jätteäcklig….
På dessa kalasen sitter folk ganska tysta, ingen alkohol förekommer och man chockas över hur tråkigt huvudpersonen verkar ha. Inte konstigt att hon hellre varit på vår grillfest, med Lennart från Heidelberg som rusar runt i gul Byggar Bob hjälm, Zacharias som jagar runt med en leksaksmotorsåg från ”Bosch” (tyskarnas arbetsplats), Celia på trehjulingen, Sally som springer i och ur poolen och Nele från Heidelberg som äter mango.
Silke min tyska kompis säger att dom aldrig mer kommer att gå på bröllop här, hon berättar att alla ser likadana ut.
Först bjuder man så många att ingen känner varandra inte heller brudparet känner gästerna (tex föräldrarnas affärsbekanta). Vi vet bröllop där dom varit 1000 gäster ett annat med 750! Festen firas på lyxhotell och gästerna förväntas ta reda på hur mycket varje kuvert kostar, sen lägger man den summan och eventuellt lite extra i ett kuvert för att täcka omkostnaderna för festen. När man kommer till festen sitter en moster och bockar av alla på en lista så att dom säkert betalar, inga presenter för övrigt.
Sen pågår middagen i cirka två timmar, tal förekommer knappt, för Singaporeanerna är för blyga för att prata inför så mycket folk (!!), förutom en cool Singaporeansk tjej som vi känner som höll det enda talet på son brorsdotters bröllop inför 1000 gäster. Vi blev inbjudna men det kändes lite avlägset att gå på Patrichs kollegas frus brors dotters bröllop!!! Folk känner inte varandra och det förkommer ingen dans. Det är verkligen bara en sorts kort uppvisning.
Jag bara undrar vem det är till för? Lilla femåringen som inte hade någon att leka med på sitt kalas, bröllopen där brudparen sitter stela i två timmar och äter. That’s it!
Troligtvis kommer jag aldrig att förstå mig på detta.
Senaste kommentarer