Helgen inleds alltid med en eftermiddag i svenska skolan, och det är alltid lika skönt och avspänt att komma dit som svensk skolfröken!
Våra elever i årskurs fyra är förvånansvärt pigga för att ha gått en hel vecka i skolan. Jag tycker att det är så roligt att läsa om Sverige, göra rättstavning och geografi. Vi får ständigt påminna eleverna om att prata svenska, dom tar gärna till engelskan eftersom ordförrådet är bättre där och vanan från skolan sitter i.
Sally har en klasskompis från Norge som hon leker mycket med och dom pratar alltid engelska, det hänger i från skolan och dom förstår nog inte norska/svenska så bra!
Efter svenska skolan stannade jag kvar på OFS (Overseas Family School) där jag ju normalt sett jobbar på Middle School. Just nu firas UN-day i Singapore och det är jättestort. I den internationella skolan symboliserar detta det genemsamma, eftersom alla barnen kommer från olika religioner. Det är ju ganska ovant för en svensk musiklärare att inte göra något åt vare sig julen, påsken eller lucia!!
I fredags hade min skola FN konsert och alla eleverna hade övat varje fredag sedan i augusti. Eftersom jag jobbar på svenska skolan på fredagar så var jag inte speciellt inblandad. Det var mina kollegor Julie (musik) och Tara (drama) som var producenter. Inom de estetska ämnena på min skola finns drama, musik, bild och digitala aplikationer. Ingen slöjd, idrotten har en egen avdelning, dom har mycket sport, jag tror att det finns 5-6 gympalärare, dom lärde jag känna bätter i fredags efter konserten, jag vet nu att dom kommer från Nya Zeeland, Australien och Sydafrika. (kanske har jag missat nåt?).
Efter konserten som innehöll mycket dans från olika delar av världen, ett band, solo cello, solo trumpet, indisk bollywood, olika drama grupper och mycket sång, så hade en utav lärarna bjudit in oss till sin klubb.
Iklädd guldpaljetttopp, glitterkjol, långbyxor, diverse smycken och mycket smink visade hon och vägen från skolan, viftandes med sitt långa röda hår och till slut var vi på den anrika Tanglin Club. http://www.tanglinclub.org.sg/nttc/index.cfm?_01=023&cid=9
Tema för kvällen var ”Extravaganza” och jag kände genast att det skulle bli en händelserik kväll. Det som skulle bli en tjejkväll, vi var 8-10 stycken, fylldes på med lite manliga lärare och inne på klubben var det kanske 5-600 andra personer som trängdes mellan bufféer och dansgolv.
Det fanns så mycket mat att vi snart insåg att vi nog skulle kunna hitta precis vad som helst, mycket riktigt visade det sig att jag och guldpalettkollegan kunde smörja våra krås med laxsushimi och färska ostron, detta sköljdes ner med vitt vin som man bara hämtade i baren. Obegränsat mycket vin!
Mina kollegor visade sig från nya sidor, en del till det bättre, andra inte…, vi dansade till livemusik, det fanns band för alla smaker i de olika avdelningarna. Dom flesta utav mina kollegor är ju expats och ganska ensamma, många är här med sina män, men de flesta har kommit själv, är singlar utan barn. För mina kvinnliga kollegor börjar det bli dags att fundera på refrängen som ung och lovande, dom har kanske rest runt i världen och undervisat några år och nu står valet mellan att fortsätta så eller att slå sig ner någonstans och bilda familj. Det är nog inte så konstigt att dom är i Singapore här finns det både jobb och en framtid för eventuella barn.
Tanglin Club är ju känt för att vara kollonisatörernas fäste under början av seklet, och en del av dessa fanns kvar. Ha, ha, ha. Min guldkollega Kate är Aussie (nyss fyllda 50) men har bott 14 år här och hon kände många av dessa gamla, helt otroliga personerna. Det fanns äldre damer som man omöjligt kunde avgöra ifall de var 70-80 eller 90 år gamla?? Kläderna var vekligen typ ”Extravaganta” håret minst 40 centimeter över skallen, eller i långa lockar på ryggen, deras ansikten hade varit hos doktorn mer än en gång!
Jag tycker att det är bara kul med såna tanter och försökte få lite kontakt, men deras leenden var så stela och dom kunde nog inte säga mycket heller, dom bara log vid tilltal.
När klockan blev 01.00 satt de flesta djupt nersjunkna i sköna fåtöljer i launchen där ett jazzband spelade och min musikkollega hade somnat i den alltför sköna soffan. Jag tog en sista sväng på dansgolvet och kände att jag var alldeles för pigg för att åka hem. Dramafröken Tara ville gärna dra vidare, men hon är så lojal emot vår sovande vän att hon bestämmer sig för att lotsa henne hem.
Jag tog en taxi till clark quay och passade på att gå på ”Azzucar” ett discotek där ett cubanskt tjejband spelar varje kväll. Jag har velat se dom sedan dom kom hit i våras. Givetvis gick jag rakt fram till en utav tjejerna i bandet, dom hade paus just när jag kom, vi drack Coca-Cola ihop och hon berättade att dom spelade sex kvällar i veckan sedan i våras. Det blir många spelningar, dom har kontrakt på två år. Det fanns två killar i bandet också, en trummis och en sångare. I januari skulle dom åka tre veckor till Cuba. En tjej spelade tenor och tvärflöjt, jag såg henne aldrig använda flöjten men hon var bra på tenor, snygg ton för att vara cuban. Dom har ofta lite annat ideal än vad jag har. Hon som spelade congas var helt fantastisk och om jag går dit igen så är det för hennes skull. Jag stod där själv i barnen och blev inviterad av ett par från sydafrika att sitta vid deras bord, dom ville bjuda på rött vin och whiskey, men som tur var fortsatte jag bara på Coca-cola. Jag dansade lite och dom var ok, men inte hemma på salsa, så framåt fyratiden tog jag en taxi hem till Lunalilo.
Sen sov jag tre timmar innan det var dags för UN-day ….igen….! Denna gången med Zacharias och Celias skola och hundratals ungar till, ett jätteevenemang på en annan klubb ”The Chevron” som egentligen tillhör den Singaporeanska arméns anställda. Här hade varje land ett bord med flaggor, mat, godis, reklam och annat specifikt för deras land. Jag hade instuerat Yuni att göra köttbullar, jag hade med gitarren för att kompa ”Här kommer Pippi Långstrump” som vi skulle sjunga på scenen när vårt land skulle presenteras. Det var en lång parad med alla länder, indierna inledde med ett seriöst bildspel i powerpoint, alla hade underbara saaris och sen sjöng de national sången!!! Vi svenska föräldrar tittade lite uppgivet på våra ungar i fotbollströjor (Zache hade Sverigetröja som han fått av Axel), jag satt i mina jeans, t-shirt (nöjd med att jag överhuvudtaget var där!!), våra blickar sa väl ungefär”-Va fan, det här duger väl, barnen har ju kul”, fast zacharias tyckte inte alls att det var roligt han grät på scenen och ville bara hem. Det var inte hans grej.
Men man påminns ständigt utav hur länge sedan det var som alla hade en folkdräkt och jag kan tycka att det är synd att vi aldrig har något att sätta på barnen när alla asiaterna är så fina. Vår kultur är liksom försvunnen….eller? Landslagströjor är det svensk folkdräkt 2008?
Väl hemma från detta spektaklet somnade jag gott, men barnen var ju pigga och väckte mig med jämna mellanrum för att fråga var tejpen var, om jag kunde tända på toaletten eller bara ge en kram. Snart måste jag skriva in betygen i systemet…bööö va trist, jag äter helre sushimi och dansar salsa.
Poloklubben och Lush, deras spa.
Inte så exotiskt, men jag är på väg att ändra min inställning till Volvo, den har många fördelar och känns trygg att köra i den livliga Singapore-trafiken.
Senaste kommentarer