Skolavslutning

I lördags hade vi skolavslutning på svenska skolan här och alla barnen sjöng svenska sånger och läste sina egna sommardikter. Det var stämningsfullt och jag tyckte att vi fick till den svenska sommarstämningen riktigt bra!

Jag satt bakom pianot som vanligt och alla barnen sjöng så fint, Sally sjöng Pippis sommarvisa med sin klass.

Hon slutade åk F vilket väl var ganska skönt för henne, det är inte riktigt samma nivå på svenska skolan som den internationella skolan så hon har inte riktigt fattat vad hon gör där? Det har varit lite ojämn fördelning utav pojkar och flickor, så hötterminen gick nog mycket åt till att få ordning på alla grabbarna. Sally har inte varit så speciellt förtjust i att åka dit. Vi får se hur det blir i åk 1 till hösten, hoppas på lite utmaningar för Sally!

Det finns ju barn som bryter på engelska efter två år hemifrån och stava kan dom inte. Man måste ju lära sig att stava på svenska, det funkar ju inte alls på samma sätt med vokalerna som i engelskan, sj-ljuden, när det ska vara dubbla konsonanter osv Sally stavar redan bättre på engelska än svenska.

Jag ska vara fröken i svenska skolans årskurs fyra och nu måste jag läsa in mig på Vikingatiden, stavningsregler och Sveriges landskap. Det ser jag fram emot.

Vi åkte hem och slappade efteråt, vilade, ganska skönt när det är 38 grader varmt!

Lite senare på eftermiddagen, efter skolavslutningen träffades vi några familjer på Sentosa där barnen badade i havet och lekte i sanden, vi vuxna drack öl (Coca-Cola till mej) och alla åt kvällsmat tillsammans. Det blir becksvart kl. 19.15 och då började en häftig eld, vatten och rök show helt nära där vi satt. Celia och Zacharias blev ganska rädda och det var dags att åka hem och sova.

Första maj välkommen

Vi körde till Malaysia via Tuas den västra bron som leder från Singapore, den vägen visade sig vara mycket trevligare än den stökiga Johor Bahru vägen som vi kört några gånger tidigare!

Nu möttes vi utav palmplantager och stora gröna djungelområden, fin motorväg och det bästa av allt ingen kö alls vid gränsen.

På bara 2½ timme tog vi oss från dörr till dörr och anlände i Melaka. Det tog mannen ett dygn (enligt egen utsago) att acceptera hotellet som jag bokat, klagomålen som haglade löd ungefär ”det var många år sedan jag bodde på ett hotell utan minibar”, ”va fan är det för tv, bara lokala snöiga kanaler” ( m a o ingen kabelfotboll), ”jag trodde inte att utvecklingen skulle gå på detta hållet…” bla bla osv

Men vi var inte i Melaka för att häcka på hotellet och barnen var nöjda trots att det inte fanns pool och hav! Vi hade några sköna dagar i Malaysia och försökte hitta på saker trots värmen eller rättare sagt-man får anpassa sig, det är ju inte svalare hemma!

 Här impar pappa på barnen med gott humör!!!

Vi hann med att träffa familjen Eiemarker för en lunch och en cykelfärd innan dom skulle hem med tåget. Sen åkte vi en guidad tur på floden med en man som personifierade Melaka dvs han var en blandning utav Malay-Portugis-Engelsman-Indier-Holländare och Kines. Han var helt fenomenal på språk, kunde säga hejå på 60-80 språk…han höll på i säkert 10 minuter och allt lät rätt i våra öron, jag skratta så jag grät.

Sen var vi uppe i ett torn 80m upp i luften och på väg ner så ”knixar” alltihop till och guiden ropar ”DON’T PANIC!” vad tror han att vi gör då?? Mitt hjärta slog dubbelslag och jag höll redan Zacharias i handen för att jag tyckte att det var läskigt, knogarna vitnade…puh, men vi kom ner och vi hade sett hela stan!

Sen gick och kollade på ett stort piratskepp.

Efter det käkade vi en god lunch på Harper’s ett ställe vi kan rekommendera om man vill ha lite omväxling i asiendieten! Detta stället låg precis vid floden och nedanför vårt bord bodde en hel familj (eller två) med gigantiska vattenödlor vilka var mycket uppskattade utav barnen.

På vägen till hotellet shoppade vi lite roliga massageredskap som man rullar på ryggen, salladsskålar och stora snäckor som man kan höra havet i och en Buddha att hänga på väggen.

Sen var det dags för eftermiddagslur och efter det en tur på stan med Volvon och den slutade vid ett Hawker center där vi drack goda juicer och käkade kyckling, ris, nudlar…det vanliga.

Sista dagen åt vi en sen frukost och körde sen till ett köpcentrum där vi köpte 11 par fina skor och en skolväska och strumpor och en kameraväska för sammanlagt 300 kronor, vi får se hur kvalitén är?

Sen tråkshoppade vi nödvändigheter som är mindre än halva priset mot Singapore, som tex havregryn, vetemjöl, cornflakes, tvättmedel, shampoo, avfuktare till garderoberna mm mm. Avslutade med att tanka full tank!

Det finns restriktioner på smör, matolja, socker och olja. Detta får man inte köpa, då blir det brist i Malaysia!

Porträtt

Så här ser man alltså ut genom sin 4-årings ögon! Jag är så förtjust i detta fina porträttet att jag ändrat min profilbild på fejan!

Jag kan se att jag har haft lite ont i ena ögat.

Zacharias har mycket funderingar just nu, här kommer ett exempel:

 

Zacharias

Igår när vi var på lekplatsen och gungade så gungade han i ögonhöjd med mig.

-”Är du så här hög mamma?”

-”Ja, nu ser du lika långt som jag”

-”Blir jag så hög?”

-”Du menar när du blir vuxen?”

-”jaa”

-”Du blir nog ännu längre än vad mamma är, minst lika lång som pappa”

-”Är han längre än dig?”

Sen går vi genom alla i familjen hur långa dom är och hur långa flickorna ska bli och jag säger att han kommer nog till och med att bli längre än Sally. Då tittar han frågande på mig.

-”Men vem ska vara barn då?”, undrar Zacharias.

-”Jaa, då kommer det andra barn som ska växa upp”

-”Men var är dom nu?”

-”Inne i mammornas och pappornas magar”, svarar jag.

-”Jag har ingen bebis”

-”Nej, pojkar kan inte få bebisar i magen”

-”Kan Sally?”

-”Ja, det kan hon.”

-”Men var är hennes bebis nu?”

-”Kanske uppe i himmlen bland stjärnona och kikar ner på oss nu, försökte jag”

-”Ja, så sitter dom där uppe och sen bara flyger dom ner till oss och landar. Eller så kanske dom sitter i det lilla, lilla fönstret där högt uppe (Zacharias pekar upp på våning 22 i huset bredvid lekplatsen, där finns ett ventilationsgaller allra längst upp).

-”Ja, där kanske dom väntar på att ni ska bli vuxna???”

 

Gungningen fortskred därefter i tystnad.

Den godaste brunchen i mitt liv någonsin.

Ett utav mina käraste minnen från vår första jul här i Singapore är en härlig dag på Sentosa. Det var på lillejulafton. Vi åt en helt sagolik brunch buffét på Shangri-La Rasa Sentosa Hotel.

Vita linnedukar vid havsbandet, en liten lätt bris från söder och till detta en buffét med allt som jag älskar att äta.

Grillade tigerräkor, gravad lax, havskräftor, grillspett, krabba, ostar, lammkotletter, glass, alla tänkbara grönsaker och frukter, oliver, räkor, goda bröd, tomatsoppa, salami, Cesar sallad och mycket mer.

Det var familjen Magnusson-Strand, Åke, Britt och vi fem. Här satt vi i skuggan under palmerna.

Nu är det ju så, att i tropikerna är det fler än vi människor som trivs och denna glada ödlan hade fått smak på grillspetten, problemet var bara det att oavsett hur han ansträngde sig så lyckades han inte få av köttet från pinnen. Rationell som djur kan vara så tyckte han att det var lika bra att tugga i sig alltihop.

Ja, du läste rätt han åt hela pinnen för att komma åt köttet!

Jag höll mig på avstånd, tycker inte om att titta för nära ens på datorn. Barnen var däremot förstås på första parkett när detta hände, dom missar inte ödleaction IRL.

Efter maten tog vi ett dopp i poolen och barnen fick sprattla av sig lite energi.

Zacharias i skolan i fantastiska Singapore!!!

 Det går verkligen inte att ta miste på att våra barn går i Singaporeanska skolor!

Vad består detta land av?

Svar: Multinationella företag, alla stora banker (inkl de svenska SEB, Nordea, Handelsbanken), många oljebolag och Singaporeanerna är ett hårt arbetande folk, många välutbildade människor, det går bra för landet och den årliga tillväxten bara ökar.

Ett utav de första orden Sally fick lära sig stava till var mycket riktigt ”businessman” och för jämlikhetens skull även ”businesswoman”.

När Singaporeanerna inte sitter på kontoret och gör affärer, då går dom på något av de ofantligt många, ofantligt stora varuhusen som finns i Singapore. Det är nämligen deras största hobby – att shoppa!

Nu har Zacharias klarat av sin första vecka i skolan på främmande språk i inte längre sååå främmande land.

 Bild från skolans hemsida.

Vad är då det första han får lära sig?

Först får man detta mailet hemskickat, dom är enormt välförberedda och allt är superplanerat, jag vet att det blir bäst så för barnen och uppskattar detta. Man uppmanas att hemma förbereda barnet på veckans skolaktiviteter, jag ska inte skryta med att jag hann göra det….

”Fun at the grocery store· Make up flash cards from supermarket catalogues by cutting out grocery items and gluing them onto cardboard. · Give the children a card and ask them to find it in the aisle you are in and bring it back to the trolley.

· Not only do the kids enjoy shopping more but are learning what the items look like and where they belong.”

Här kommer ett utdrag ur deras veckobrev som vi föräldrar får hem med mail efter varje vecka :

”The term started with the theme of ”Grocery Store”. The children have been busy ”shopping” in the indoor play room with the addition of new pretend play toys such as an additional shopping cart, specimen dollar bills, plastic food items and shopping bags as well.”

Jag ska inte klaga på White Lodge, lärarna är fantastiska, Zacharias fröken har små bilder i fickan som hon tar fram till Zacharias varje gång dom ska göra en ny aktivitet, hon upprepar hela tiden orden, som tex. ”say hello”, ”playground”, ”circle time”, ”indoor play” etc

Här är deras hemsida och här ser Du Zacharias söta fröken spela gitarr, (nästan som på Sannaparken, där de mysiga fröknarna har en hel gitarrorkester!)

http://www.white-lodge.org/home.html

Emellanåt är dom väldigt seriösa och har ”phonics”, jag tror att dom lär sig bokstäver och ”mathematics” om nallen är i/under/över/bredvid lådan etc

Lärarna sjunger hela tiden vad som ska göras, den största hiten är 5-4-3-2-1 clean-up, clean-up everybody clean-up, fantastiskt! Zacharias börjar städa redan på nedräkningen!!!!!

Detta kommer att bli toppen för min lille gosse, lärarna är lugna och mjuka, allt är lugnt och fint för barnen, ”talk with an indoor voice”, dvs ingen skriker, ”gentle hands”, dvs ta det lugnt med dina kompisar o leksaker, ”share” dela med dig och ”take turn” vänta på din tur. Det är ett evigt tvättande utav händerna, men jag föredrar det framför baciller på gossen!

Fröken Lotte är mycket imponerad och nöjd!

  Bilder från nationaldagsfirande och Deepavalihögtid.

Nej, jag vill inte

Jag har en kompis som heter Anne Marie, hon bor i huset bredvid oss i samma condo med sin man Fréderíc och barnen Ugó och Manon. Vi har träffats ganska mycket och jag gillar verkligen henne. Våra barn leker med Ugó (lillasystern är bara 1 år) och våra män har liknande humor. Hennes man bygger tunnelbana här i Singapore.

Dom har precis varit i Frankrike för att fira jul. Hon kom tillbaka med fransk choklad till mig och undrade när vi kunde träffas för att äta gåslevern som dom tagit med sig hit! Det ska vi göra den 26 januari.

Idag kom chockbeskedet!!!!!!!

Om två månader ska dom förflyttas, jag ville inte tro att det var sant, Jennifer är kompis med deras maid (Cherry) och det var hon som förtvivlad hade berättat för Jennifer! Nu står Cherrys framtid skriven i stjärnorna. Jag ringde Anne Marie direkt och hon kom över. Hon tar beskedet med ro för sin egen del, men oroar sig för vart Cherry ska ta vägen. Hon är rädd för att inte hitta en familj som även kan garantera att hennes barn får medicin och sjukvård på Fillipinerna, vilket Anne Marie har gjort.

Familjen har tidigare bott i Hong Kong, Tanzania och nu Singapore, jag vet att livet här är rörligt och inte lika bestående som hemma. Ändå vill jag liksom inte inse att dom redan ska vidare. Vi kom hit nästan på samma dag i juli förra sommaren. Våra män har snart varit här i ett år på heltid, eftersom dom började i mars båda.

Nu ska dom till Sydafrika. Johannesburg. Anne Marie och jag har precis blivit vänner och vi ska till Kuala Lumpor tillsammans i februari och sen vill jag inte att dom ska försvinna.

NEEJJ!

Malaysia

Imorgon åker vi till ”orientens pärla” som den kallas för.

 Är vi bortskämda eller? Batu feringgi beach.

Penang en malaysisk ö precis väster om fastlandet.

  Trummis på Penang!!

 Dorianförsäljare.

Återkommer med mera om Penang. Hemma igen på söndag efter att ha passerat ännu en fördelsedag i den långa raden…..äldst i familjen, tre månader till innan jämställdheten återskapas.

Zero degrees Celcius

Så här efter Pulau Ubin känns det som om det kan vara på sin plats med lite Lyx.

Här på ekvatorn finns det ställen som inte liknar nåt annat, det finns miljöer som får mig från Malmö att baxna. Senast i maj månad detta året så tyckte jag att Turning Torso var ett otroligt häftigt ställe, nu har TT blivit brädat!

Här följer att fotogalleri från Sentosa Island Yacht Club:

 Café i pool med behaglig temperatur.

 Mysstolar?

 Baren i dagsljus!!

 Dryck.

 Myssoffor.

 Från båtbryggan.

 Soldäck.

 Här är Per och Sharon stammisar!

 Solen går ner dags att köra hem.

För lång

Singaporeanskorna är chicka! Värre är det med mig!

Det går inte så bra att spegla sig här i asien.

Man bör inte vara 178 centimeter om man vill kolla frisyr eller make up.

Bäst att köra på gamla vanliga stilen med hästsvans och försvarets hudsalva på munnen.

Bottnar giraffer här?

Innan jag ger mig in på våra triviala liv här i asien vill jag be er uppmärsamma vad som händer i Myanmar.

Var? kanske du undrar,

ett land nära oss, svarar jag då,

läs mer här:

http://ratchasima.net/

Vi har i helgen gjort den lilla resan från Singapore till Indonesien, landet där det finns flest muslimer i hela världen.

Helt praktiskt gick det till så här:

1) bil 30 minuter

2) båt 45 minuter

3) buss 20 minuter

Enkelt va? Tja, så enkelt var det kanske inte men det skulle kunnat vara ifall vi inte varit på kräftskiva natten innan. See what I mean? Barnen var i alla fall jättepigga och jätteglada och jätteförväntansfulla.

På båten kommer då denna underbara fråga från sonen 3½ (som redan blivit ett bevingat uttryck i vår familj):

-Bottnar giraffer här?

Vad svarar man mitt där ute i sydkinesiska havet? Vi gissade ”nej”.

Väl framme gick vi genom security, betalade för visum som man köper vid passkontrollen och ankom sedan till ”Nirwana Garden” där vi skulle bo.

Detta ligger alltså på Pulao Bintan och är en resort för Singaporeaner, så här ser det ut:

Här dök Zacharias och Sally med simglasögon på, då kunde dom se fina zebrarandiga fiskar och krabbor. Detta var givetvis väldigt spännande.

Så här ser poolen ut, härlig, bubblig och skön…..

På den lilla stenmuren till vänster bodde en svart ödla, den kröp omkring bland solstolarna och ibland tog den sig ett dopp i poolen. Barnen och Patrich tyckte att det var toppenspännande. Jag ska erkänna att eftersom den såg ut som en lång svart orm när den badade så hade jag hellre varit utan……nej……det var läskigt, den var inte sådär liten och söt som våra ödlor här hemma. Vi snackar ½ meter minst…och då har man kanske inte med hela svansen!

 

Denna ödlan bodde i en bur på hotellet, jag föredrar att ha djur i bur!

Kanske tycker du att det är mycket tjat om ödlor? men dom är överallt…..

Det finns inte många intressanta detaljer att berätta från denna resan, vi vilade, badade i hav o pool, åt god mat och på natten sov vi. Hotellrummet kostade 145 singdollar för 5 pers (ca 650SEK) per natt, 130kr/person, för den som undrar.

På kvällen kunde man se Lena Olin på Tv med indonesisk obegriplig textning. Det gällde att ha hesa Lenas röst ganska högt uppskruvad för att höra, barnen var trötta som tur var!

Nu ska jag natta barn, Patrich är i Bangkok.