Cannot lah!

Frugan har startat en blogg. Lysande. Klicketiklick på tangentbordet och så ligger vår sydostasien-tillvaro tillgänglig i cyberrymden. Lite kusligt också. Jag får väl också bidra kan jag tänka. Och vad passar väl bättre än att börja med ett inlägg med språklig anknytning. Språk i Singapore är ju ett kapitel för sig. En salig mångkulturell blandning, precis som Singapore i övrigt.

Singapore har inte mindre än 4 officiella språk. Nationalspråket är Malay. Mandarin är det officiella språket för huvudparten av befolkningen (76%), Tamil talas utav den större delen av den indiska befolkningen som bor här. Och så då engelskan, som är Official Business Language. Verkligen framsynt att för en cirka 50 år sedan bestämma att engelska skulle vara det officiella arbetsspåket i en del av världen där inga grannländer pratade engelska och där väl ingen egentligen kunde föreställa sig att Singapore skulle få den position i sydostasien som det har idag. Då var ju bara den här lilla pluttön ett myggbefäst djungelträsk i ingenmansland.

Men så har vi ju då det där femte inofficiella språket som ju egentligen alla talar men som myndigheterna här försöker motverka med alla medel – Singlish!Singlish är våra kära Singaporeaners egen förvanskning av The Queens English. Man skippar prepositioner, man tar bort ord och skippar plural eller bestämd form. ”What happen tomorrow”, ”So nice one” eller “Drive car he very skilled also”. 

Och sen har dom sin favoritändelse – Lah! Vill man liksom förstärka ett uttryck så är det bara att klämma dit ett lah på slutet. Typ ”can, lah!”  - ”Absolut, visst kan jag det” eller ”Cannot, lah!” ”Nej du det går inte alls”.

Men framförallt är det deras lustiga uttal. När man för tredje gången frågar ”Excuse me – I did not understand” så kan det ju bli lite lätt pinsamt. Vad är det med honom, förstår han inte engelska – kan man se att dom tänker. 

Häromdagen satt jag och fikade med mina fyra singaporeanska kollegor på kontoret, David, Esther, Pearlyn och Shu-Wan. Jag minns inte exakt vad vi diskuterade men plötsligt skulle David berätta en rolig historia. Han började berätta och jag hängde med alldeles lysande tills han sa typ:

- Denn behine’ ‘im ya’ could see this shee-doo…
- Shee-doo?, sa jag. What’s that?
- Shee-doo u no – like in daak…
- ??? (jag = totally lost)
- U no da shee-doo! försökte dom andra hjälpa till medans dom flinade åt mig. Jag hade absolut ingen aning om vad det var han försökte berätta och nu hade i alla fall hela poängen med hans roliga historia definitivt runnit ut i sanden.
- Shee-doo as in opposite to light! försökte David pedagogiskt förklara för idioten från sverige.
- Ahh, you are talking about a shadow, sa jag lättat med att äntligen ha löst koden.
- U see, sa Esther till dom andra, he still cannot undastan’ our English!
-Yes I understand almost everything, säger jag då lite förnärmat.
Det är då dom alla fyra med ett skratt svarar unisont: 
- Cannot, lah!!! 

Och det blir ju inte lättare med knastriga mobillinjer i bullriga miljöer. En gång fick jag ett samtal just som jag skulle gå ombord på ett flygplan på Changi Airport i Singapore:

- Parmatow, FMC Foodtech
- Hi Patrich, it’s me Aimcity (en av mina kollegor som ringde från en installation ute hos en kund.)
- Hi Aimcity, how is it going?
- Ahh, not so good. Casstamma angry. Swiiden not saplai all parts. Samm missin’.
- OK, the customer is angry because Sweden missed to supply some parts. What exactly is missing?
- Casstama angry cuz Swiiden not saplai kii-we!
- What? Can you please repeat because the line is bad, I’m actually inside my airplane right now – you are breaking up on me. What is missing?
- Kii-we! Kii-we is missin’! U must advice! Casstamma need answer now!
- ??? Are you saying Kiwi? We do not have any Kiwi’s in our equipment?!? What do you mean? I’m sorry I do not understand.
- Not kiwi! Kii-we! Casstamma wanna buy locally and wann’ FMC pay.

Vi detta laget är jag helt lost och blir lite stressad eftersom flygvärdinnan närmar sig i gången med den där stäng-av-mobilen-idiot-vi-ska-snart-lyfta blicken.
- Aimcity, I’m sorry. I do not understand what part you are talking about. Let me ask you what is the cost for the part you are talking about?
- Wannhandridettiusdallas’!
- OK. Did you say One Eight Zero US dollars?
- Karrekk, karrekk!!!
- ????
- Karrekk, wannhandridettiusdallas’!
- Oh, you said “Correct”! Good. Tell the customer that if this was indeed part of the Swedish supply we will reimburse the 180 USD if they buy the parts locally. It is not such a big sum. But please send me a mail later today so I understand what this conversation was really about. I’m sure we do not have any Kiwi’s in our equipment.
- Can, lah! 

Aimcity skickade mailet och där framgick det att han saknade var en Key-way. Ingen Kiwi. Kunden fick tillbaka sina pengar.

Språk är underbart – speciellt när man förstår varandra…

Nu har det hänt!

8 04 2008

Jag har bara väntat på denna dagen och idag har den alltså kommit!

Man har blivit mästrad utav sin smartass-messerschmidt-besservisser till 6-åring lillplutt dotter…..

-Mamma, du får ju gå i skolan så att du kan lära dig saker, säger viktig 6-åring.

Jag suckar och förbereder mig på det som jag tvärsäkert vet ska komma, att hon ska bli bättre på engelska än mig. Detta är säkert inte det enda hon kommer att passera mig i kunskapsmässigt. Hon har nämligen Vg i matte och computerscience, det bådar inte gott!

Det där med betyget ska jag avhandla i ett eget inlägg, det är nämligen helt enormt vad dom betygsätter, återkommer till detta. Jag kommer ju närmast från en betygslös skola, även i åk 9 stred skolan med skolverket för tillåtas ge omdömmen istället för betyg.

För att återgå till det som har hänt, handen på hjärtat, vet du vad “yolk” är? (ja, ja, jag vet att professor-Patrich vet….jäkla messerschmidt….). Innan den 8 april 2008 visste jag inte vad “yolk” var.

Det betyder äggula.

Tack för det Sally.

PS! Pratade precis med Patrich på en knastrig linje från Chang Mai i Thailand, han visste minsann inte vad äggvita hette. Albumen….fick han lära sig.

1 meter och 40 centimeter på en timme

3 09 2007

Ja, nog har jag känt på mig att det är dags att lämna rapport, men när kulturchock, naturkatastrof, nya sociala inviter, 60 kubikmeter saker anlände från Vattugatan, en illegal mamma (se Lotte), grannens galna maid kvaddar vår V70, tre barn som leker pippi, sjörövarfabbe och prinsessan herr nilsson (Celia har inte riktigt klart för sig) och livet i stort rasar på i högt tempo har jag till slut inte vetat var jag ska börja!!

Tack ni som kickade igång mig……(Åsa, Jimisola, John, Marcus).

Jo, kanske är det någon undrar vad jag syftar på med överskriften? Kanske ska jag börja med att förklara det.

Som vi har förstått här i Singapore så har regnet öst ner hemma i Sverige stora delar av sommaren, trist…man jobbar hela året och när den efterlängtade sommaren väl kommer vill man inte bara sitta inne!

Jag fick en Indien krönika hitskickad av min mamma, så här skriver Mikael Bergstrand från Delhi “Monsunregn. Det får en blöt svensk sommar att framstå som ökentorr”

Jag vill inte påstå att det är synd om oss svenskar som “tvingas” följa med våra respektive till asien pga deras arbete.

Vädret i Singapore beskrivs enkelt “tropical, always 30 degrees, with occacional showers”.

MEN,

jag satt i en taxi på väg hem från Ikea, Zacharias och Celia hade tryckt in Swedish meatballs och kollat på Ikea-gosedjur under en regning förmiddag. Bilen verkade stanna och bryta ihop när som helst, jag hade bett att få byta taxi om inte regnet hade vräkt ner. Han hade tydligen ingen fotbroms, drog i handbromsen vid varje ljus och motorn lät värren än en 50-tals Chevvy i Havanna!

Väl hemma fick jag en smärre chock, nej förresten en naturkatastrof chock, jag möttes av en hysterisk Jennifer som inte kunde flytta stora vita skåpet för att dra ut kontakterna till Tv, video och lampor. Vad värre var—–hon vadade i 8-10 centimeter vatten inne i vårt sovrum.

SHIT BANANA!!!!!!!!, (som Sally säger, hon snappar givetvis även en del mindre väl valda ord).

Ner med Celia i spjälsängen, hon fick skrika, Zacharias upp i soffan, jag ringde hem Patrich, skrek i panik att “management” dvs husvärdarna skulle skicka alla dom kunde till andra våningen i Lunalilohuset för att ösa, torka, sopa ut allt vatten från vår lägenhet.

Brunnarna på vår gigantiska terass (150kvm) kunde inte ta emot allt vatten som kom på så kort tid så vart skulle det ta vägen?? Jo, in i huset.

Vi, jag och Jennifer sprang omkring och lyfte upp drypande hårddiskar, tavlor från golvet, ouppackade kartonger med diverse dyngsura grejer, förlängningsdosor, mattor som simmade…..osv…osv

Det var en mardröm, efter ännu ett telefonsamtal där jag skrek och grät och använde hårda ord till “management” kom det 7-8 killar som på mindre än en timme hade tömmt lägenheten på vatten.

Nu kör vi med deshumidifier på dygnet runt för att torka upp de fina trägolven.

Hur gick det då?

Böcker, foto, nån tavla, lite smått och gott har blivit förstört. Vi fick kemtvätta alla våra mattor. Men vi tror inte att vattnet orsakade någon större skada. Fast vi vet inte, kanske möglar soffan underifrån just nu?

Vi fick i alla fall något att berätta på grillfesten som vi var bjudna på i lördags. När vi nu missade Bernts 40-årsfets. (Bilder, skvaller och sladder därifrån efterlyses i Singapore). Ingen på vårt condo hade varit med om eller hört talas om att någons lägenhet fyllts med vatten på 1 timme!?

Men det har inte regnat så mycket under en enda koncentrerad timme på 100år som det gjorde förra tisdagen! 1 meter och 40 cm rakt uppifrån på en timme som sagt…….då snackar vi regn.

Det bor många trevliga människor här har vi upptäckt, i lördags grillade vi med folk från Nya Zeeland, London/Turkiet, Scottland, Hong Kong, Frankrike, Heidelberg, mera Tyskland (tyskorna är både roliga och trevliga!!!), vi sticker ut som kommer från Sverige båda två och inte har bott utomlands innan. Dom flesta är födda någonstans, av föräldrar från någon annanstans, har vuxit upp på ett tredje ställe, bott på två andra ställen och nu bor dom i Singapore för att dom har skaffat barn och här är det lugnt och tryggt, bra skolor, rent och välordnat.

Måste Skypa min mor inna det blir försent, men den illegala mamman är alltså jag. Vi fick åka över gränsen till Malaysia med mig för att få nya stämplar i passet, jag hade redan varit här i 30 dagar (trodde jag) utan att mitt uppehållstillstånd var klart.

Det visade sig att jag varit 31 dagar i Singapore och därmed olagligt en dag, så petiga som dom är i Singapore med allting sp visste vi inte hur det skulle gå? jag fick en varning och lovade att inte upprepa förseelsen. Blev utsläppt ur Singapore hade en trevlig tur till “riktiga asien” dvs inte Singapore, utan Malaysia. Skillnaden var påtaglig så fort man åkt över bron, mer om Malaysia kommer snart!

Den galna maiden är danskarnas här bredvid, hon kom inte åt att polera bilen eller nåt (varför kan inte danskarna tvätta sin bil själva???) så hon la in backen och repade hela vår bil, drog av blinkerslamporna och backspegeln. Nu åker danskarna på 15-20 000 sek, dom kan inte göra en försäkringssak av det för då åker maiden i fängelse. Shit banana, säger jag igen!

Buenas noches!

PS: …och som lök på laxen – vilket min kära fru glömt att skriva om – så står alla våra kläder snyggt nerpackade  i tre ståra wellpapplådor kvar i hamnen i Malmö.
Kungsholms har glömt dom där lådorna nu för tredje gången. Först glömdes dom i huset när allt packades ut i containern den 25:e maj, sen glömde dom hämta dom innan containern lämnade Sverige, och nu har dom glömt skicka med dom på “första bästa flyg” som det hette när jag ringde och skällde på dom den 17:e augusti.
Så nu ska Lotte ut och shoppa på Orchard Boulevard på Kungsholms bekostnad.

Stackars Lotte…

 

 

 

Traffic Jam

5 10 2007

Puh!Så var man äntligen hemma…..jag gav mig iväg för att äta lunch med frun till en av Patrichs kollegor, Sharon från Singapore och min kompis här i Lunalilo, hon bor över oss på 16e våningen. Aileen också från Singapore. Med var också Aileens dotter Alicia 2 år, Sharons dotter Kajsa och min Zacharias.

Vi hittade till United Square ganska lätt, behövde bara ringa Aileens man en gång från mobilen, han jobbar på universitetet och hade som tur var inga studenter just då.

Väl framme fanns inga parkeringsplatser så jag lämnade bilen på “carwash” vi har fått diverse kommentarer angående vår smutsiga Volvo…..med svenska mått ganska ren. Det finns ju ingen lera, slask eller knappt smuts här, sen ösregnar det ju så bilen blir ren……tycker vi!

Men här ska det ju putsas och fejas på allt så till den milda grad att vissa tvättar bilen varje dag, ja, jag menar inte att dom gör det själv, men dom har sin maid till att göra det.

Efter incidenten med danskarnas maid som smaschade vår bil när hon inte kunde komma åt att dammsuga så har i alla fall vi beslutat att Jennifer aldrig ska behöva tvätta vår bil.

Nu lämnade jag FMCs fina Volvo där i garaget inklusive nycklar, (lite nervöst) och efter viss övertalning så gick killen med på att tvätta vår bil, han tyckte att den var alltför skitig….my god vad dom är petiga här!

Vi käka lunch, barnen lekte på en airconditionerad innelekplats, allt frid och fröjd, men så skulle vi hem….

jag är fortfarande så matt att jag orkar inte återge varje felkörning, u-sväng, rondellmisstag…mm mm etc osv jag trodde att min infödda väninna skulle kunna guida oss hem, hon har körkort men trafiken var så massiv…det tog oss 2 (TVÅ) timmar att köra de 2-3 kilometerna hem.

Innan dess var vi halvvägs till Bishan, i Little India, på Orchard och Gud vet var.

Shit vad jag blev nervös när ACn inte orkade längre, då sitter jag där i fredagsrusningstrafik med två små trötta barn, en höggravid genom svettig Aileen och jag själv då som ska förväntas ta oss hem illa kvickt…..termometern visade 38 grader!

Nu är vi hemma, tack och lov!