Dom växer

Härom dagen såg jag en ung mamma med en vilt skrikande bebis på IKEA, hon var helt säkert från norra Europa ändå sa hon högt på engelska hela tiden ”oh, va du är högljudd, ohh va du är högljudd” som om hon ville ursäkta sig för hela IKEA, jag kan svära på att det var hennes första barn och att hon var nyanländ i Singapore. Det var så synd om henne och jag kände hennes stress smitta av sig på mig, då och flera andra gånger senaste tiden har det slagit mig hur mycket av detta vi lämnat bakom oss i vår familj. När jag ser en liten barnstol på en restaurang eller en mamma som kämpar för att trycka in en barnvagn i en för liten bil, eller när jag håller lille Filip som bara är veckor gammal, och våra barn känns riktigt stora.
Det som gäller nu är kompisar, sleepovers, läxor, sport, nintendo, fester, datorer, basket, simning, fotboll, tennis, filmer och svenska skolan.
Vi har lämnat barnvagn, barnstol vid bordet, blöjor, välling, spjälsäng, pipmuggar, pottor, klorhexidin sprit, lära-gå-stol och alla andra bebisprylar som jag glömt!!
Det är skönt att dom växer, Celia är 115cm, Zacharias är 125cm och Sally är 135cm.