Langkawi

Nu ska vi snart lägga vardagen åt sidan och besöka en ö som heter Langkawi.
Jag har sett att man kan uppleva jättefin snorkling och det gillar ju hela familjen. Det finns källor och vattenfall i regnskogen som man kan bada i, ganska nära där vi ska bo. Det måste vi kolla. Man kan segla katamaran och för säkerhets skull ska man nog ta en guide med sig.

Det finns grottor med fladdermöss och man kan paddla kanot i bukten där vi ska bo.
Man kan besöka marknader med korghantverk och gallerier. Man kan äta gott och dricka läsk, det är en muslimsk ö, så kanske finns det inte ens öl, jag bryr mig inte…efter kräftskivan förra helgen.

Det finns också en linbana mellan höga bergstoppar som jag inte vågar mig upp i, men kanske en stilla båtfärd genom mangroveträsk?
På fredag åker vi. Patrich ska först komma hem från Fillipinerna, sen åker vi på semester och sen åker han direkt till Kina!

Det är helt sjukt så mycket han reser, men vi övriga vill ju också se oss om i Asien. Tur att mannen är stark som en oxe, det är inte alla som pallar hoppa från det ena flyget till det andra, de ena magbacillerna till de andra osv…
Heja Patrich.

Radio jobb

http://www.lush995.sg

Här kan man kika på vem jag ska spela med på radion.

Celia ledig

Denna veckan har Celia lov, hon har avslutet termin tre och termin fyra börjar nästa vecka.
Hon har ett program som hon kör hemma på sin lediga tid, jag tror det är ungefär såhär:
1. Byter om till balerinakläder och radar upp gosedjuren som publik i soffan, därefter dansar hon till egen sång.
2. Äter en rå, skalad potatis.
3. Byter om till prinsesskläder och sätter sig och ritar monster och små, mycket små barn.
4. Trär ett halsband av pärlor.
5. Lagar middag med Play-dough lera.
6. Tittar på Mamma Mia filmen m Merryl Strep och äter en rå morot och ett kex.
7. Äter pasta till lunch
8. Ritar krumelurer och viker flygplan
9. Leker lekar som vuxna inte förstår.
10. Bygger ett torn av lego som är högre än henne själv.
11. Går ut för att gunga men kommer snart hem igen, det är för varmt.
12. Går till poolen och badar med Yuni.
13. Tittar på lite inspelat Bolibumpa från 2006.
14. Möter Zacharias vid skolbussen.
15. Äter mellanmål med honom och busar
16. Nu är alla barn hemma från skolan och det är fullt på lekplatsen, barnen kutar runt basketplanen, i gångarna och på gräset.
17. Sen badar Celia i badkaret medan Zacharias gör läxorna.
18. Sally kommer hem med skolbussen och försvinner upp på sitt rum. Ingen vet vad hon gör, jag tror hon leker skola m gosedjuren och bearbetar alla dagens händelser.
19.Jag vet inte vad dom gör sen

Sportiga barn

Jag förstår inte vad jag gör för fel, trots att vi sjunger och spelar och dansar med våra barn oavbrutet i familjen så verkar dom vara rätt sportiga!!
Skämt åsido är jag superstolt för Sally har blivit uttagen till skolans simlag, det innebär två timmar extra simträning varje vecka. Sen får hon eventuellt vara med på tävlingar emot andra internationella skolor. Swim gala, heter det!
Sen var hon ju så snabb att hon vann terränglöpningen förra året, så detta året ska hon springa 2km, kanske en baggis i skogen i Sverige, men i denna hettan. Fyyy….
Jag tvingar henne inte, dom tränar på lunchen, UTOMHUS. Det är oftast över 35 grader då, kanske kan detta klassas som barnmisshandel?
Visst är det kul att hon är duktig, men hon behöver inte bli smalare, fast Patrich säger att ”allt sitter i huvudet”, jag tror han menar att om hon bara vill så kommer det att bli bra.
Zacharias kom hem från sin första fotbollsträning med en t-shirt som var HELT BLÖT, det hade varit jättekul och dom hade druckit ”hela tiden” men jag bara hoppas att han spillde lite vatten också? För annars, om allt var svett, då tycker jag synd om honom också.
Varför tycker jag synd om mina barn?
Jag är inte sportig, har ingen tävlingsinstikt, för mig spelar det ingen roll om jag vinner eller förlorar. Att komma först är inte viktigt. När jag kom till Musikhögskolan fick vi veta att ”det är vägen, inte målet, som är det viktiga” jag är väl skadad av den livssynen.

September rapport

Barnens lekhörna utanför deras rum….

Det var länge sedan jag skrev och det beror på att jag tycker att jag har mindre tid nu när jag pluggar än när jag arbetade. Visst är det väl så att man aldrig blir klar med ett språk, det finns alltid något man kan slipa på, fler ord i ordlistan. Jag har ju sökt ganska länge efter rätt grupp, där jag kan lära mig något nytt och nu har jag hittat en intressant grupp. Det är cirka tio asiater, en fransman och jag. Flera är språklärare sedan innan, men även de som inte arbetar med språk har full koll på hela grammatikboken. Det finns sexton former på varje verb, många är så klart oregelbundna, men mina asiatiska studie kamrater kan dom allihop. Däremot är det lite si och så med ordkunskapen men det största problemet är deras uttal. Jag har aldrig hört sämre…..
Vi kan sitta med en text framför oss, någon läser innantill och jag kan inte se i texten vad det är dom läser. Helt makalöst!
Jag försöker påminna mig om att det säkert bara är fransmannen o jag som har varit i ett spansktalande land, dom är väldigt långt från Spanien och 25-30 timmars flygresa från Sydamerika. Det finns nästan iinte mycket input här för asiaterna som vill lära sig spanska.
Men dom är som sagt vassa på grammatik så kursen håller hög nivå. Det är en privat skola som heter ”Las Lilas”, jag var på universitetet och skrev in mig, men vi var så få på den avancerade nivån att det inte blev någon kurs. Då ringde läraren (som för övrigt Patrich känner från en flygning till Bangkok…) hon ville att jag skulle komma hem till henne, först trodde hon att vi kunde få ihop en liten privat grupp men mötet slutade med att hon frågade om jag kunde vara hennes vikarie när hon skulle på rättegång i Europa angående hennes skillsmässa….hm, stackars henne, men jag blev ju strålande glad.
Nu har jag alltså en kurs och ett jobb med min spanska.

Nytt shopping center på Orchard, The Ion, jag förstår inte hur jag klarade mig innan det öppnade.
Det går jättebra med musiken också, jag spelar med mina nya danska vänner och vi har sju-åtta spelningar på gång under hösten (i lördags gjorde vi vår debut på ett förskräckligt kalas, det kan bara bli bättre), förra veckan ringde min singaporeanske Dj kompis Chris Ho och erbjöd mig jobb på radion, spela sax och en intervju i deras nya studio på Orchard Central med en Dj Nomsta. Nu måste jag börja öva sax på riktigt.

När man går på en Europeisk komedi där ironiska skämt och under bältet skämt, då behöver man inte trängas i Singapore. Undrar varför?
Patrich har byggt upp vår nya ”Mount Sinai Studios” dvs utrustning för att riktigt bra kunna spela in alla låtar som Patrich har samlat på hög under årens lopp, lite genemsamma projekt och kanske en pensionsförsäkring på köpet? Det ser väldigt fint ut i gästrummet med en hel vägg ljudisolerad i rött och en vägg fylld med en stor bild från New York. Patrich spelar in på nätterna, jag har ju lite mer behov utav sömn än vad han har och ligger ordentligt efter…..speciellt som vi är ute och festar på lördagarna också till sena timmen.

Detta var den sötaste tjejen, men hon kommer inte att vinna för hon är indisk singaporean.
Förra lördagen blev vi bjudna utav bassisten i danska bandets fru på ”Miss Earth Singapore” typ miss world, en skönhetstävlig med lite miljötänk inbakat (vi har nu lärt oss de tre R:en – reuse, reduce and recycle) på en klubb med jättebra underhållning, musik och stand up comedy av en fillipino som var komplett galen. Han påminde mycket om Jojo, en fillipinsk galenpanna som jag spelade med och hyrde rum hos i Köpenhamn för sådär 15 år sedan.

Detta är den mest populära tjejen.
Efter Miss tävlingen hängde vi med våra vänner på 50-årsfest hos en av de största krögarna i Singapore, där var Casinoägaren (som bara oroade sig för hur det skulle gå när han skulle fria i Australien till sin Singaporeanska älskling), en restaurang ”developer” (som också spelade trummor och bjöd oss på Argentinsk och Japanska restauranger som han snart ska öppna i Singapore), Miss Indonesia, Miss Singapore från förra året och 2006 (supersöta) på 2006:ans visitkort har hon titeln ”developing beauty, grace and beyond” Wow! , Channel News Asias Ceo, Tom, bassisten och hans fru Sheryl som äger tillståndet (frenchaise, hur stavas det?) för att anordna miss-tävlingarna i Singapore och Danmark och så vi då -Patrich o jag, krögaren blev så förtjust i Patrich och ju mer han drack försökte han få igång boxning med ”Ali”, men Patrich bara skrattade så klart, det sparades inte på krutet och vi kom hem 04.00.
Nästa lördag är det kräftskiva, say no more.

Poliseskort på Avenyn

Det är skönt att vara i Singapore där man kan vara anonym!