Lördags förmiddag

Det har gått över förväntan för Zacharias att börja i första klass, han kämpar på bra. Varje dag kommer han hem med stenciler där han mödosamt präntat ner sina bokstäver. Han fick den arga fröken, som hitintills verkar jättebra, kanske gillar jag arga fröknar. Det är knäpptyst i klassen och han har lärt sig mycket på bara två veckor. Nästa vecka får han börja spela fotboll och ytterligare en simlektion i skolan. Barnen blir väldigt duktiga simmare här, Sally krålar jätteproffsigt som jag aldrig har kunnat.
Sallys kompisar i klassen flyttar närmre skolan och det innebär närmre oss, igår var hon hos Flora och gick hem efter leken…DÅ är det nära, för i Singapore kan man inte normalt sett gå.
Celias bästis Sam ska börja i en ”stor skola” dvs internationella skolan och kommer lämna henne, vi var hemma hos honom i torsdags och etablerade ”utanförskolankontakt” Celia älskar ju att leka med honom.
Hon lärde sig skriva hans namn innan hon kunde skriva sitt eget.
Celia ska börja med simlektioner, hon är så vild i djupa poolen så det blir bra om hon blir lite säkrare, nu simmar hon, men hon har ju omdöme som den 4-åring hon är…altså bristfälligt.
Sallys aktiviteter är inte klara ännu.
Lutar åt simning, tennis, dans och hopprepsklubb. Allt utom tennis får dom på skolan, skolbussen kör dom hem när dom slutar.
På detta viset underlättar det igen att bo i Singapore med barn, jag behöver inte hämta och lämna, sen kanske jag kan komma och titta ibland ändå.
Nu vill Sally spela Yatsy.
Z o C har byggt hela koja i hela vardagsrummet.
Jag vill åka till museet snart. Patrich sitter på flyget hem från Sydney, landar om ett par timmar.

PS! Lilla bebisen kom i onsdags, det blev en lillebror.

Liten

Är inte detta en fantastisk bild, jag är inte klar över om den är seriös eller om det är menat som ett skämt?
Däremot gav det mig en anledning att skriva om min höggravida kompis.
Linda är så tapper hon kämpar på här i värmen och luftfuktigheten med sin jättemage, är väldigt rörlig och ser oförskämt pigg ut för att vara i nionde månaden. Förra veckan hade vi en träff när våra barn lekte och badade, det blev bara så pinsamt när någon stulit Lindas mammakläder i omklädningsrummet på mitt condo.
Stackars Linda fick åka hem i baddräkt och handduk!
Nästa vecka kommer bebisen och det ska bli spännande att se vad det blir, och vad det är för en liten personlighet som kommer.
Detta är deras tredje barn, dom har redan en pojke och en flicka. Jag håller tummarna!

Återseenden

Idag har vi precis varit på vårt andra 3-årskalas här i Singapore, denna och förra helgen. Barnen har uppträtt i vanlig ordning, med Abbasånger och låtsasmickrofoner.

En stor tröst i sorgen efter att ha lämnat sina kära i Sverige är alla kära återseenden här i Singapore.
Ja, Anders ”nu får jag hålla till godo med er” (fick en kommentar på min facebookbild med svenska kompisar) vilket inte är det sämsta, det är faktiskt ganska priviligierat liv, man lever liksom ”dubbelliv” ett här och ett i sommarsemester-Sverige.
Vi som bor i Singapore har ju mer tid till vuxenkontakter eftersom de flesta nästan alltid har barnvakt. Det är bara att passa på, så länge det varar.

Idag träffade vi en familj som skulle flytta till Sverige i månadsskiftet efter fem år i Singapore, dom hade fått sina barn här och var oroliga för hur dom skulle klara av vardagspusslet i Sverige. Mannen hade i veckan pratat med blivande arbetskamrater i Sverige och fått höra ” det är planeringsdag på dagis idag så jag jobbar hemifrån” han tyckte att det lät väldigt hänsynsfullt (från företagets håll sett) och skönt att det finns förståelse på arbetsplatserna i Sverige.
Det kan nog bero lite på var man arbetar dock!
I Singapore är det i alla fall helt uteslutet att vara borta från jobbet på grund av dagis pleringsdag….kanske om dom är sjuka, men inte 38 graders feber och på lekhumör.

Nästa vecka är Patrich i Australien och då är det skönt att inte vara ensam med barnen som jag hade varit i Sverige.
Ja, man vacklar hit och dit och det är väl bara att leva här och nu som dom säger….hur lätt det nu är?

Vill inte tänka på hur långt det är tills vi ses igen…

Carpe diem, min vän.

Hur går det med arbetstillståndet? Väntar i köket…

Hoppas ni är på G, jag vill så gärna visa er och alla barnen vårt liv här långt borta, allt för långt borta från er!!

Mitt hotell

Jag vill bara passa på att göra lite reklam för ett hotell jag gillar:

http://www.lottecityhotel.co.kr/

Skolor, mera skolor

Jag är ändå glad för att barnen får den här erfarenheten som det innebär att gå i en internationell skola, dom har klasskompisar från hela världen. Även om jag ofta förskönar verkligheten i Sverige när jag bor här, så hade dom inte fått detta i Limhamn ( som jag älskar, missförstå mig rätt). Det är ju segregerat till tusen och vi hade kanske satsat på friskola, där till och med våra svenska barn hade stuckit ut, för att dom heter Parmatow och inte är jätteblonda.
Nu pratar dom helt naturligt om sina kompisar som kommer från alla möjliga länder, dom ser liksom inte skillnad på ”oss och dom”, det finns inte.

Idag har det regnat och då blir det allt mer uppenbart att sommarlovet snart bör vara slut för Sally och Zacharias. Hon längtar tillbaka till skolan och han vet inte om han längtar?
Sally kommer att få sin bästa kompis mamma som lärare…hm, det blir nog bra, Sam är jättegullig. Vad jag hade hoppats på var att hon skulle bli Zacharias lärare, men så blev det alltså inte. På söndag är det Singapores nationaldag och på måndag är det helgdag, sen får vi se vem som blir Zacharias lärare.
Det är beroende på henne (för det finns bara kvinnliga lärare i dom lägre klasserna) som Zache kommer att trivas eller inte? Han älskar inte skolan som Sally och jag håller tummarna för att det ska bli bra.

Celia var först ut

Idag besökte Celia sin skola igen, hon har ett par halva dagar denna och nästa vecka, det är inte lönt att betala fullt för henne, eftersom det är nationaldag och dom ändå är lediga. Jämfört med Sverige är det ju dyrt att gå i förskola här.
Men dom får också ganska mycket, imorgon ska Celia vara en fågel i någon sorts föreställning (redan) och hon mötte mig i en grön boa och en jättetjusig fågelmask, det ska vi åka och titta på alla barnen för dom är ju fortfarande lediga.
Celia var så glad idag, dels för att vi körde till skolan tillsammans och för att återse kompisarna och miss Linda och mister Zach, lärarna.
En dag i somras frågade Celia mig:
- Mamma, vem är fröken i din skola?
- Men, det är ju jag, sa jag.
- Va! Men du har ju ett hus!

Då fick jag förklara att fröknarna inte bor på skolan, vilket var ganska förvirrande för Celia, sen fick hon lite att fundera på.