Forskaren

Okidoki, nu var vi ensamna hemma för första gången på en och en halv månad, nu är Catrin o Levi på väg till Changi för att komma hem till Stockholm (och våren…).
Catrin som är sociolog har varit här och jobbat på sin forskning om svenskhet och hur utlandskvinnor upplever det svenska och hur svenskornas liv förändras utav att emigrera. Så här uppfattar jag det hela, men det ska bli väldigt intressant att ta del utav hennes forskningsresultat. Catrin har varit ganska hemlighetsfull, eftersom alla som deltar ska få vara anonyma och svenskkollonin här i Singapore är ju inte större än att man kan lista ut det mesta om hon hade börjat snacka på.
Men jag får vänta på resultatet, jag har inte blivit regelrätt intervjuad, men efter tre veckor i vår familj kan hon ju själv dra sina slutsater om det mesta skulle jag tro.
Tidigare forskning har Catrin gjort i Santa Barbara och Tuscon, Usa och ska senare till Spanien.

Jag läser dessutom just nu en psykologiuppsats om hur expat kvinnornas identitet, självkänsla och hur jämställheten påverkas när man är medföljare till en man utskickad till Singapore.
Vi är heta just nu!! Verkligen i ropet skulle man kunna säga (ha, ha…).

Viet nam

Ännu har jag klarat mig utan att äta några ormar eller råtthjärnor för den delen. På en middag med Patrichs kollega, hans fru och deras son började han återigen prata om allt läskigt dom ätit tidigare i Vietnam. Men jag fick fisk, räkor, kokosnöt sallad, räkchips och nudlar- jättegott.

Till och med kyparen försäkrade mig efter Tams förfrågan om att det inte fanns någon orm på menyn.

Detta skrev jag för en månad sedan och jag minns denna kvällen. Speciellt minns jag Patrichs kollegas fru, hon var ganska kritisk emot hur hennes land fungerade. Hon menade att dom levde avskurna från omvärlden och berättade hur alla nyheter var censurerade för att få kommunisterna att framstå i en bättre dager. Hon hade också en skrämmande historia att komma med, hennes föräldrar hade lyckats fly till Usa efter att fadern tillbringat 11år i Vietnamesiskt fängelse. Detta eftersom han varit pilot i sydvietnamesiska armén och då varit på amerikanernas sida. När Thuy försökte fly, sjönk båten och hon räddades utav fiskare. Senare träffade hon sin man och stannade i landet. Dom har nu en 13-åring son och lever ett gott liv ekonomiskt sett, när vi träffade henne skulle hon precis avsluta en affär där hon sålde en sjötomt för att bygga femstjärniga hotell. Tror att hon skulle få sexsiffriga belopp i Us dollar.

Nåt av det sista hon berättade i bilen hem till vårt hotell, var hur hennes bror nästan drunknat där på båten som sjönk, men han hade vaknat upp på en val som räddat hans liv!
Vad ska man tro, varför skulle hon ljuga för mig? Det låter onekligen som en saga.

Llaves

Nu har vi precis hämtat alla nycklarna till vårt nya hus. I ett land med NOLL brottslighet var det enormt onödigt många nycklar.
Vi ska jobba en lång dag imorgon, jag har konsert med eleverna på kvällen sen kommer flyttgubbarna på fredag morgon. Alla våra saker är redan i kartonger, bubbelplast och wellpapp.
Gonatt!

Ledigheten övergår i vardag

Kom hem från Changi för en timme sedan, nu sitter mamma på planet emot Paris och sedan vidare till Köpenhamn. Tre veckor har gått fort, med flera resor och alla barnen hemma mer eller mindre hela hennes vistelse på påsklov.
Vi har varit på Gilli Trawangan i Indonesien och det var en drömdestination sedan 10 år. Förväntningarna uppfylldes!
Men imorgon när Annandag påsk avnjuts i Sverige är vi ”back in buisness”. Nu när lunchboxarna är fyllda, skoluniformerna väntar rentvättade, mina pärmar och min ”teacher planner” står i jobbväskan i hallen, så är det dags att krypa till kojs och försöka vila upp sig efter helgens fester. Snygga Marias 40-årsfest igår var ju häftig. Måste sova….god natt!