Matro

Vi befinner oss på en weekend för två i Ho Chi Min City eller Saigon som dom ännu kallar sin stad. Det finns massor att berätta, men efter frukosten var jag tvungen att leta upp en bild på den här fransmannen.
Vi njuter utav att kunna äta i lugn och ro, prata med varandra utan att bli avbrutna av 3-5-7-åringar!

Men en stackars japan och hans (?) franska fru kunde absolut inte äta i lugn och ro, detta orsakades av Patrich. Dom stirrade och smygtittade om vartannat på Patrich som var ganska full i skratt eftersom han förstod vad dom trodde…
Till slut kunde mannen inte hålla sig och frågade kyparna, dom bara log och fattade ingenting, jag log emot mannen och då tog han det som ett tecken, den oundvikliga frågan kom:

-Are you Jo Wilifried Tsonga?
Patrich svarade artigt, men vi började sen spekulera i om han skulle försöka svara ”ja, det är jag”…..
jag tyckte att detta var roligt, men likheten mellan min man och Tsonga håller jag inte med om. Jag har tidigare skrivit om hur lik han är en ung Muhammed Ali, då kunde inte ens barnen se skillnaden, och dom lurar man inte så lätt.

Det är ju sannerligen roligare att bli tagen för en 10-15 år yngre tennisspelare än en 20-30 år äldre boxare.

Nu måste vi ut och göra SAIGON.

PS! Patrich envisades med att jag lägger upp en äkta bild utav honom. Här är den:

Roliga stora barn

Idag hade jag min favoritklass igen, och idag menar jag det, det händer alltid något på deras lektioner. Idag hade den värsta buspojken sin presentation, han kommer från Schweiz och härmar perfekt alla brytningar. Han berättade sina fakta med omväxlande tysk och fransk brytning, speciellt den franska brytningen var så komisk att jag hade problem med att sitta kvar på stolen. Nästa pojke är från Belgien och överdrev en komisk snobbig brittisk accent. Den tredje pojken var från Indien och pratade som vanligt, dvs med sin curry-naan brytning. Ganska kul, hela presentationen avslutades med en Deep Purple låt som många försökt sig på, men som dom fick att svänga, mycket tack vare den belgiske bassisten som slösar bort sin tid på Rugby.

Men roligast var ändå de två som berättade om Beatles och drog hela deras historia, til sist kommer och nu är det bara Ringo Starr som lever. Det som gjorde det hela ännu mer komiskt var att min kollega från Highschool råkade vara i rummet och vi nästan bröt ihop när killen envisades med att ”min mamma sa att Paul McCartney är död”. Han gav sig nästan inte..
-Well in that case you have good news for your mother, var det enda jag fick ur mig.
Killen är från Israel och satt med sitt stora bruna hår och ännu större bruna ögon och såg helt förstörd ut!

Filten

Zacharias har haft snuttefilt i sängen när han ska sova sedan han varit ungefär sex månader, nu ungefär fem år senare undrar han hur länge han får lov att ha den?
Jag säger att han kan få bestämma det själv.
-Då kan jag sluta när jag är trettioett, säger Zacharias.

Äckelmagad

Min man har en ny hobby, så fort vi sitter vid matbordet påminns han om allt han har ätit på sina senaste resor, menyn i Vietnam verkar helt vidrig.

När vi sitter och äter vår goda mat så berättar Patrich om de olika djuren han ätit förra veckan.

Överst på hans lista över äckliga djur som han ätit är orm.
Jag kan inte ens höra på när han berättar, mina bestick blir liggande på tallriken och det blir omöjligt att svälja.
Patrichs kollegor runt om i Asien verkar jättesnälla, dom beställer in alla sin specialitéer och sen får Patrich de bästa bitarna, att få kalas på ormens svans ska tydligen vara en ära!
Grattis käre make!


Igår vid middagen drog han sig till minnes om en hjärna han blivit serverad, jag klöks och vill inte veta.
Till påsken åker vi till Indonesien på semester, då funderar jag på att vara vegeterian.

Respekt

Det jag nu kommer att skriva om gäller inga svenska barn/ungdomar ifall någon skulle läsa detta och veta att man har sina barn där jag jobbar!
Idag var jag med om den mest respektlösa lektion jag någonsin varit med om, detta gäller en klass där jag tror att många fått/får stryk som uppfostringsmetod för dom lyssnar absolut inte på vad man säger.
Varje vecka skriker jag mig hes för att tysta ner dom. Idag hade dom förberett en presentation där dom avsiktligt hånar rektorn och klasskamrater som dom inte anser lika hippa som dom själv. Jag fattar inte hur dom vågar, att helt öppet i klassrummet inför mig bete sig så här, är helt obegripligt.
Innan lektionen var slut kom studierektorn som har hand om alla disciplinära ärenden och dealade med klassen, då hade någon stulit en annans kamera som använts utan tillåtelse för att filma hela eländet.
Jag önskar att jag kunde vägra undervisa denna klassen. Två och en halv månad kvar sen skickar vi dom till high school. Puhh!

http://www.mosaicmusicfestival.com/2009/microsite/ch_georgeduke.html

Patrich landar 1½ timme innan konserten börjar, jag säger som Singaporeanerna. ”Pray for him” så att han inte blir försenad.
Jag har tre biljetter. Sally ska få gå på sin första vuxenkonsert. Jag tror att hon kommer att gilla det.

Sparken

Idag berättade en elev för mig att hans pappa blivit sparkad från jobbet igår.
Det för ju alltid med sig problem när sådant händer, men om man bor utomlands som vi och inkomstkällan plötsligt försvinner då är det bara att börja packa.
Det blir ett mycket större projekt än om man blir av med jobbet i Sverige. Givetvis har man inte råd att bo kvar och att få en lokalanställning är inte helt lätt, pengarna lär inte räcka till hyra, mat och tre skolor.
Blir Patrich av med jobbet får vi lämna Singapore, leta upp någonstans att bo i Sverige och hitta skolor till barnen, nya jobb till mig och honom.
Det får vi hoppas att vi slipper.
Pappan som fick sparken jobbade som pilot på Singapore Airlines, vi stöttar dom varje vecka, men det tycks inte hjälpa. Just nu är Patrich och besöker kunder som fryser in fisk och räkor i Vietnam. Hoppas hjulen rullar på!

Mamma Mia

Vi fick filmen i julklapp utav mormor och den har gått varm här i Lunalilo.
Jag har till och med fått gömma den i perioder för barnen är helt förhäxade och vill se den varje dag!

Lilla Celia 3 år kan texterna och det har gått så långt att hon kallas för Money money-Celia på skolbussen.

\”Money money money must be funny in a rich mans world\” (tänk dig lite sludder på rich och world) sen kommer klockrent Aha a a aa a aaaa all the things I could do, IF I had a little money\” ( återigen lite barnspråk på little).

Zacharias inte fattat vem Abba är? Dom heter ju Mamma Mia!

Här har du den gamla goda:

http://www.youtube.com/watch?v=WY57jGNCN8Q

Om du tittar på videon ser du bland annat Janne Schaffers händer, jag kan passa på att berätta att jag faktiskt spelat med honom, så det så. 2003 med Zacharias i magen.

Sent ute

Igår åkte vi ut på Sentosa och satte oss med varsin drink på terassen på en italiensk restaurang med utsikt över havet, golfbanan (och lastfartygen).

Sen gick vi in för att fira att det just igår var 11 år sedan vi träffades och åt en underbar middag. Som tur var hade vi börjat ganska tidigt för att se solnedgången från terassen. Dvs 19.15. Då går solen ner varje dag året om i Singapore.

Så när klockan var 20.30 och jag fick ett sms från Yuni att Sally fortfarande inte kommit hem från kalaset som slutade 19.30, då hade vi bara desserten kvar.

Vi hade is i magen kanske 20 minuter till, men när klockan gick emot 21.00 började jag ringa runt, till pappan som skulle köra Sally hem från kalaset, till mamman, till deras hus. Ingen svarar någonstans.
Då ringde jag till en annan mamma som varit på kalaset, hon hade lämnat 19.00 med sina två pojkar,för ljudvolymen på kalaset hade varit outhärdlig. Oj, det var redan två timmar sedan.
Nu började jag bli orolig i takt med att jag inte fick svar någonstans, ringde till mamman som haft kalaset.
?<img

Nu var klockan 21.15 och vi kastade i oss den fina deserten och sista vinet. Medan jag ringde alla nummer igen utan att få svar. Nu erbjöd sig mamman som lämnat 19.00 att gå över till familjen som hämtat Sally och vi var vid det laget så nervösa att vi genast tackade ja till erbjudandet. Jag lämnade min fantastiska choklad dessert som jag ändå inte kunde svälja och åkte hem.

På vägen ringer 19.00-mamman och säger att Sally sitter och äter pizza hemma hos ”hämtfamiljen” och dom trodde att hon skulle sova över.
Varpå 19.00-mamman skäller ut dem och föklarar hur oroliga vi är, fattar inte att dom inte hört av sig eller hör sina telefoner.
Jag kan bara andas ut och åka hem och krama Sally som nu blivit hemskjutsad av 19.00-mamman.

Idag vid poolen var det mycket att redan ut, barnen var helt omedvetna om dramat och badade i fem timmar lika glada som alltid.
Språkförbistringar, misskommunikation, olika syn på barn och läggtider mm, kanske kulturella skillnader och mammans pågående cancerbehandling var en del utav anledningarna till att det blev såhär.

Idag kan jag summera det som att jag fasar för hur mitt liv ska bli om cirka tio år. Då har vi tre tonåringar och jag kommer väl aldrig att kunna sova. Patrich har någon gång föreslagit att vi ska montera in varsin GPS på ungarna. Kanske blir det lösningen år 2019?

Arg

Igår blev jag så där arg att jag var på väg att spricka!
Det har legat och pyrt ett tag men igår kom droppen.
När det kommer till människor som är elaka mot andra, slår neråt och förtrycker svaga, då tänder jag till. Det handlar om Yuni, hon får upprepade sms från sin gamla arbetsgivare. Dom bad henne komma och lära deras nya maid att laga mat (den tjejen har nu slutat) efter att dom fotat Yuni två månader tidigare. Ungefär lika fräckt som att palla äpplen och be om en påse.
Jag orkar inte återge allt elakt som den kineskärring gjort med Yuni, men i korta drag har hon gått emot reglerna för hur man behandlar sin ”foregin domestic worker” och låtit henne jobba i två hushåll. Det är snarare regel än undantag när det kommer till kinesfamiljer. Dom låter dessa små tjejer slita väldigt hårt.
Dessutom fick hon aldrig sin lön i tid om hon ens fick den…detta var den andra kinesisk-singaporeanska familjen hon arbetat i, i första familjen kunde hon få en flaska i huvudet om hon inte förstod direkt vad hon skulle göra.
Hos familj två fick hon varje dag höra att nu har du gjort repor här och märken där i hennes 22 000 singdollars kök (allt ska jämt kosta så mycket, då har man lyckats med Singaporeanska mått, men när man inte ens själv står i köket, VARFÖR?) och Yuni var jätterädd för henne, löneavdrag för repor.
Men…kärring laga din mat själv, jag skakar av ilska när jag hör sånt här.
Efter många historier i den här vägen fick hon till slut en ny arbetsgivare (oss, hon gick till en agent som lovade henne att hon aldrig skulle behöva jobba för kineser mer). Den dagen hennes kontrakt gick ut, kommer kärringen 24.00 och säger att nu får du lämna mitt hus. Ingen förvarning på detta. Där stod Yuni på gatan, vi var i Malaysia och hennes kontrakt med oss började först en vecka senare. Hon fick sova i en restaurang på en brasiliansk kompis arbetsplats.
Nu ringer kärringen och erbjuder henne 1000 kronor mer i lön än vad hon får utav oss, dom kom på att hon ju faktiskt lagade väldigt god mat, jag går i bitar.
Mest för att Yuni ska behöva bli påmind om allt detta igen och snällt svara ”nej tack” som hon gör. Jag får inte lov att ringa henne för Yuni, hon är rädd för att få problem.
Jag fattar inte vad som kan hända? Men vill inte gå emots Yunis vilja.
Hör jag ett pip till från tanten så ska hon få höra ett sanningens ord.
Fräcka, elaka, respektlösa, hemska människa. Baaahhhhaaahhhhhhöööööööööö!