Ett magnifikt träd!

Det sägs att en bild säger mer än 1000 ord!

Barnkalas

Jo, vi har varit på 4-års kalas, det känns lite konstigt att åka på kalas hos folk man inte har träffat ens. Det är bara barnen man känner igen från skolan, men så är det här, man bjuder ALLA!
Då menar jag alla, allla barn i klassen och även från andra klasser med deras syskon och båda föräldrarna. Sen tillkommer lite släktingar, kusiner och andra från deras condo.
Det är MYCKET folk på de Singaporeanska barnkalasen, det är mycket långt ifrån vad jag önskar ge mina barn på deras fördelsedag.

Förutom alla dessa människor, så finns det inhyrda personer som ska underhålla barnen på olika sätt, idag var det en prinsessa som lekte med barnen, gjorde ballongfigurer och delade ut ”happy meal”.
En ansiktsmålare fanns också. Dessutom hade dom hyrt en hoppborg i megaformat, som alla de små prinsessorna och pojkarna hoppade runt i, detta till ganska hög discomusik från en dockad ipod som gjorde det svårt för alla att prata med varandra. Zacharias hade sin spindelman dräkt i min väska, ville inte klä ut sig!

Zacharias och jag kom ganska sent för jag hade problem med att hitta (den officiella ursäkten)….egentligen åt jag frukost med Sally lite för länge och hade lovat läsa ”lilla Anna” för Celia innan jag skulle sticka så vi körde hemifrån fem minuter efter att kalaset hade börjat….förlåt mig för att jag är så nonchalant….fy! Men jag anade att det skulle bli ännu ett hysteriskt kalas, om jag ska vara helt ärlig så försökte jag övertyga Zacharias om att strunta i det.
- ”Vi kan väl gå ner till poolen med flickorna” sa jag.
Men han är mycket mer intresserad utav kalas än vad hans storasyster är, hon vill oftast hellre vara hemma??

En liten specialgjord tårta måste man ha!

Jo, sen har vi den ekonomiska biten, jag mår lite illa när jag ser hur stora, fina presenter barnen ger på kalasen, i och för sig så kostar väl kalasen en förmögenhet också, med mat till alla människor, lön till de inhyrda mm
Men vad ska man göra, jag kan ju inte förbjuda mina barn att gå på barnkalas i Singapore! Idag stod jag med en dansk och en finsk mamma och förfasade oss över denna cirkus dom ställer till med här när barnen fyller år.

Jag förstår ju ändå föräldrarna, dom har kanske bara en generation bakåt kommit från ett fattigt Kina och är födda efter 1965 i ett självständigt Singapore där alla får bra utbildning. Sen har don kanske jobbat upp sig här eller i mellanösten och tjänat pengar, kommit till Singapore startat ett eget bolag och pengar är liksom inte någon bristvara. Dessutom har dom bara ett barn och vad ska denna lilla prinsessa inte få, om inte ett överdådigt prinsessparty. Det är en del utav kulturkrocken detta också!

Den danska mamman ville veta vad vi hade gett i present, hon sa att hon inte köpt ett helt dockhus (som vissa andra), hon såg lite lugnare ut när jag sa att vi köpt pärlplattor och pärlor från IKEA.

I Danmark är det tydligen också vanligt att man inte inte ger barnen något sött på kalasen utan att dom äter mat och frukt. Wow!

Här i Singapore har barnen chips och kexchoklad i sina lunchlådor i skolan, snacka om att de Skandinaviska barnen tycker att mamma ”sucks” när dom bara får morotsstavar och körsbärstomater…bööööö!
Vi oroade oss också för vilka skador barnen får utav att växa upp med dessa kalas som en norm för det normala?

Jag sa att nu ska vi hem och hålla kalas i Sverige för en 6-7 barn, äta tårta, glass i ett växthus och sen gunga på en kommunal lekplats! Godispåse. Slut. Det är grejer det!!!