Inte en gråsparv…

När vi skulle gå in på Zacharias skola i förra veckan så mötte två figurer!

Skolan ligger ganska nära ett naturreservat och Zaches fröken berättade att aporna söker sig upp bland husen för det finns många stora trädgårdar med goda frukter!

Porträtt

Så här ser man alltså ut genom sin 4-årings ögon! Jag är så förtjust i detta fina porträttet att jag ändrat min profilbild på fejan!

Jag kan se att jag har haft lite ont i ena ögat.

Zacharias har mycket funderingar just nu, här kommer ett exempel:

 

Zacharias

Igår när vi var på lekplatsen och gungade så gungade han i ögonhöjd med mig.

-”Är du så här hög mamma?”

-”Ja, nu ser du lika långt som jag”

-”Blir jag så hög?”

-”Du menar när du blir vuxen?”

-”jaa”

-”Du blir nog ännu längre än vad mamma är, minst lika lång som pappa”

-”Är han längre än dig?”

Sen går vi genom alla i familjen hur långa dom är och hur långa flickorna ska bli och jag säger att han kommer nog till och med att bli längre än Sally. Då tittar han frågande på mig.

-”Men vem ska vara barn då?”, undrar Zacharias.

-”Jaa, då kommer det andra barn som ska växa upp”

-”Men var är dom nu?”

-”Inne i mammornas och pappornas magar”, svarar jag.

-”Jag har ingen bebis”

-”Nej, pojkar kan inte få bebisar i magen”

-”Kan Sally?”

-”Ja, det kan hon.”

-”Men var är hennes bebis nu?”

-”Kanske uppe i himmlen bland stjärnona och kikar ner på oss nu, försökte jag”

-”Ja, så sitter dom där uppe och sen bara flyger dom ner till oss och landar. Eller så kanske dom sitter i det lilla, lilla fönstret där högt uppe (Zacharias pekar upp på våning 22 i huset bredvid lekplatsen, där finns ett ventilationsgaller allra längst upp).

-”Ja, där kanske dom väntar på att ni ska bli vuxna???”

 

Gungningen fortskred därefter i tystnad.