Man skulle ju kunna tro att det är en baggis att ta sig hit med tanke på hur många det är som kommer. Det är ju mycket som ska klaffa med semestrar, planering, skolor och den banala detaljen-pengar.
Vi kan ju inte kräva att alla våra vänner ska hosta upp 8000kr per person för att komma hit och hälsa på oss. Det är ju verkligen inga småpengar det handar om.
Så här kommer den ocensurerade sanningen, nu kan den som vill i lugn och ro hemma kolla, spana in, tjuvkika eller se hur vi har det. Här på din dator kommer alltså:
Lunalilo ”the truth” en söndag eftermiddag när vi varken har städat eller stylat!!!
Vi börjar i garaget.
Inte så exotiskt, men jag är på väg att ändra min inställning till Volvo, den har många fördelar och känns trygg att köra i den livliga Singapore-trafiken.
Vi tar bakvägen in, så slipper vi dra kortet och vänta på hissen. Vi bor på andra våningen! Här är inte marmor och springvatten, vi valde bort det för att få större yta istället….
Kom in genom grinden till vår del utav loftgången som är utanför en del utav vår lägenhet. Den är inte låst, det är bara Singaporeaner som har hänglås på dessa grindarna. Trots att det inte finns någon brottslighet så är dom helt paranoida. Eller kanske det är därför dom är det?? Understand?? Vi nöjer oss med en låst ytterdörr.
Passera barnvagnen som håller på att mögla…
Här ser man den låsta dörren, och mina containerfynd = stolarna. Här har vi våra skor.
Julgranen i plast är på plats. Detta är vardagsrummet.
Detta står mittemot soffan på bilden ovan…..ganska fantasilöst….soffa o tv. Skåpet från Indonesien köpte jag för kanske sju-åtta år sedan, det är märkligt att alla dessa asiatiska möbler som vi köpt under åren kommit ”hem” igen. Indien, Kina, Indonesien och Thailand. Tänk om jag vetat detta när jag köpte möblerna!
Detta är då gästrummet, du ser en bäddsoffa som är bäddad, det bor folk i gästrummet som spelar gitarr! Detta rummet är även arbetsrum och musikrum. Se nedan:
Här är köket, härifrån har vi utsikt över alla som går till poolen på vår sida av området, jag brukar hojta till mina två kompisar franska Anne-Marie och tyska Silke genom fönsterna.
Här ser du vår svenska ELEKTROLUX ung som är mig mycket kär. Nyrenoverat kök! Annat än på Vattugatan….
På väg ut från köket mot vardagsrummet.
Sallys rum med massor av aktivitet på golvet, dock har morfar lagt beslag på hennes säng under julen.
Zacharias och Celias rum, ganska stökigt eftersom vi var inne hela söndagen.
Barnens badrum.
Vuxen badrum.
Och det bästa av allt, vår terass med de fina möblerna som vi fick i bröllopspresent utav vänner och familj. Här sitter man under tak i alla väder, dock är det skönast på kvällen. Man vill gärna ha aircondition på dagen om det är en solig dag.
Det är tropiskt och jag hade aldrig kunnat föreställa mig att frö kunde gro så snabbt. Som jag kämpar i Sverige. Här växer allting helt enormt och jag kör ju på som vanligt med näring, kompost och pysslar. Vi har en mindre djungel på terassen inför julen. Jag fick frö och lökar i present utav våra besökare. Jag måste nog varna lite för detta. Det är inte helt tillåtet att föra in fröer…
Detta är den delen av terassen som inte är under tak. Cykelbanan kallad. Vi har verkligen en enorm terass och med Singaporeanska mått är den rena science fiction så trångbodda som dom är här. Jag fattar hur vi kunde ha sån tur att vi fick denna lägenheten!
Här är The Man himself i sovrummet, säkert på väg att nalla i sitt hemliga gömställe för vingummin…gärna för mig, jag gillar inte vingummin. Konstigt nog får jag halsbränna av dom. Jag tar gärna emot information om liknande reaktioner, tycker faktiskt att det är lite märkligt själv.
Detta är typ köket, eller en fortsättning på vardagsrummet som det också är. Här ser du den enda nya möbeln som jag har köpt, ett kinesiskt skåp.
Här ser man en del av köket, skinnsoffa i köket??, tänker du kanske?
Ja, faktiskt, den är sval och skön.
Sist men inte minst, ser du här var jag sitter och bloggar! Dvs bredvid det vita skåpet, där står mitt skrivbord med min laptop. På den röda stolen, där sitter jag just nu.
Men nu ligger hela familjen och sover, så jag antar att jag borde göra det samma. Det sista Patrich sa, var att ”kommer du ihåg när vi träffades och jag visade dig Abandas hemsida” (det danska sambabandet som jag spelade i då). Patrich kom gående med sin spänstiga-sviktande gångstil utanför min berså på Mäster Palms gatan, med en fyrkantig väska i handen. Jag hade väl knappt sett en laptop…???
Jag blev helt chockad av detta för mig okända fenomen ”internet”, jag såg bilder utav mig själv spelandes saxofon i Brasilien på Patrichs dator som stod hemma i min lilla etta….
Strange, (han kallar mig cyber-Lotte, och klagar på att det är tomt i sängen) jag frågar honom nu om han ångrar sig att han nånsin visade mig internet
-Naääee, säger han och somnar om.
Gonatt från Lunalilo.
Blås sektionen i Incognito!
Senaste kommentarer