Hola!

Blogg SingSong 15 juli 2007Nu har vi varit fem dagar i Singapore. Det känns som om vi kommit någorlunda till rätta och jetlagen är på väg att ge med sig. Till en början var barnen vakna till 02.00 (dvs 20.00 svensk tid) en kväll satt vi på Great World City och käkade Ben ´n Jerry-glass till kl.22.00 när dom stängde. Celia var förmodligen yngsta kunden just då!

Lägenheten är härlig och vi kämpar med att få altanen ren och fräsch för små barnfötter, dom har varit kolsvarta men fotsulorna går mer i gråsvart nu….lite svabb till….idag har dom badat i liten barnplaskpool på altanen, jag kände för att testa det, tyvärr blir plattorna väldigt hala och det är lilla Celia som inte klarar balansen trots att jag la badhandukar runt poolen. Hon faller ju inte så långt bara sådär 90 centimeter som tur är!

Vatten är ju ett trivsel-nyckelord, mycket plask och bad så klarar man värmen utan problem. I lördags fick vi en tur i vår nya bil som ju förresten har inbyggda bilkuddar till barnen (i skinn, my god!) det känns tryggt att åka svensk kvalitet, Volvo, chaffören fick också bra betyg, mvg skulle jag tro, fy vad det är svårt att hitta och lätt att köra fel i detta virrvarr av enkelriktade gator.

Man måste planera sin körning från dörr till dörr annars är man lost, att köra på känn (som jag gör oftast) funkar inte. Vi har en bibel med kartor i bilen ”Singapore street directory” från Mighty Minds, den kan man inte leva utan minst två exemplar, ett i bilen och ett hemma. Vi som fick bassning utav Ijda (min svägerska) för att vi inte hade Gula sidorna i bilen i Malmö. Oj, detta oroar mig jag är inte en person som läser kartor och hittar rätt. Jag brukar glömma kartan hemma, ringa efter vägbeskrivning och ändå köra lite fel innan jag 15-30 minuter för sent anländer på plats. Inget att skryta med antar jag.

Där försvann bilturen in i min för stunden stora nojja……att köra bil!! Kommer till det.

Patrich körde oss i alla fall tjusigt till East coast ca 30 minuter från Lunalilo (vårt hem) jag tror mig inte kunna hitta så bra om 2½ månad som han gör efter samma tid, jag besitter ju tyvärr inte det hästminnet som min käre stormästare har!

På Eastcoast kunde man bada i havet och som tur var så hade Zacharias varit så fantastiskt förutseende att han av någon outgrundlig anledning tagit på sig dubbla kalsonger just denna dagen till sin systers stora glädje, för hon vill aldrig blöta ner sina trosor och MrZ föredrar att gå utan kalsonger… perfekt efter badet. Här har vi då en liten kulturell anpassning, hemma hade barnen givetvis badat nakna och sparat kläderna, men det gör man inte här. Jag är ännu inte helt klar över var åldersgränsen går men jag kan se på de överseende leendena som Celia får att 2 år är helt accepterat. Man vill ju inte slösa på de svenska blöjorna i onödan!

I bilen ringde Patrichs mobil och en kollega bjöd med oss på British club, det tyckte jag lät spännande och det utlovades mera bad och lek för barnen. Kollegan var svensk med singaporeansk fru och 2½-årig dotter som tränade på att bli trespråkig…(engelska, mandarin och svenska) Wow…..kunde inte förstå något av vad hon sa ännu, men när det lossnar så är hon ju otoligt global, dvs om hon byter ut svenskan mot spanskan.

På British club fick barnen bada, dom var överlyckliga i vattenrutchkanan, och sen fick dom barnbuffé, har aldrig sett något bättre för barnen…bara att välja vad dom ville ha, Celia åt minst 25 körsbärstomater, Zache åt kyckling och Sally åt lite av varje. Sen fanns det ett lekrum med lego, pussel och en indisk/singaporeansk tjej som tittade till barnen, hon kommenterade barnens nappar och förklarade att att hon gärna haft en nu med!!! Hon hade haft napp tills hon var 10 år!! Då var hon nog rätt kvinna på rätt ställe.

Efter min sushi fick jag men lång föreläsning utan kollegans fru i ett för henne mycket angeläget ämne ”maid”. Jag måste ju ha tag i en innan Sally börjar skolan annars kan jag inte följa med henne och stötta henne som hon nog behöver.

Ryktet säger att en maid gör livets pussel lättare att få ihop, men samtidigt sägs det att ”she´ll give you a headache too”. Jag tycker att det verkar vara komplicerat med en okänd människa som ska bo i ens hem, men om vi inte har henne kan jag inte läsa min spanska eller lämna hemmet utan tre barn i släptåg. På British Club fick jag veta att hennes maid försökt stjäla en klocka och använt hennes dyra ”antiage-nightcreme” som kostade så och så många dollar….det problemet är lätt att undvika, jag har ju ingen nattcreme.

Ett lite värre exempel var dock när maiden inte riktigt visste var 2-åringen var när hennes mamma kom till biblioteket för att hämta dotter och maid, efter en ½ timme på stan. Det bästa tipset var nog att hitta en smart maid som inte slarvar bort barnen (!!!….jag dör av oro….) men eventuellt norpar lite pengar eller annat materiellt, ersättbart.

Om en månad börjar Sally skolan och jag ska gå på lektimmar med Zacharias och Celia i svensk/norska kyrkan. Sen finns Pat´s playschool här i vårt condo. Kanske kan det vara något för Zacharias efter jul?? Då är han 4år och i Sverige börjar ju obligatorisk förskoleverksamhet.

Detta var behållningen av British Club, helt ok men jag tror inte att vi går med, vi har det mesta i vårt condo. Dock är det ett skönt sätt att umgås för man slipper fixa, städa, handla hem och laga mat för att träffa vänner. 50% är tydligen Singaporeaner och resten västerlänningar, jag såg inga snobbiga eller dryga personer som jag väntat mig. Det är snobbigare på Nama i Limhamn eller Göranssons Ica i Skanör än på British Club i Singapore.

Efter denna kvällen gjorde jag mitt genombrott bakom ratten, oj, oj, oj, i en ny bil med ratten på fel sida, med automatisk växellåda som jag aldrig har kört, i ett nytt land, en storstad som jag absolut inte hittar i , på vänster sida gatan, med ivrig trafik, tre älskade barn i baksätet och en nervös äkta man på höger sida om mig. VILKET SKRÄCKSCENARIO!!!

Patrich guidade mig hem. Jag fick blodad tand.