Special price for you

Härom dagen hade vi en mindre översvämning i badrummet. När jag duschade rann vattnet inte ner i brunnen utan flöt upp och ur brunnen som finns bakom toaletten kom lite mysiga husdjur fram. Söta kackerlackor som bor i avloppet, jag hatar dom.
På min kyl har jag en längre tid haft en magnet som är enliten reklamskylt för en rörmockare som heter Tchen, nu var det lägligt att ringa honom. Han sa att det kostade 20 dollar i utkörningsavgift, jag tyckte att detta lät som en ok början. Dom befann sig uppe på Ang Chu Kang Road och han beräknade att han skulle vara hos mig inom en halvtimme.

En halvtimme senare dök mr Tchen upp med sin tandlöse assistent, väldigt smutsig assistent, jag anade att han får göra de skitigaste avloppsjobben…., lilla söta Celia var hemma för det var en fredag och gubbarna skojade och flörtade med henne i vanlig ordning. Barnen får alltid mycket uppmärksamhet här i Singapore. Dom började rensa i rören och efter 5 minuter verkade dom vara klara, dom hade då lokaliserat en badkars-propp i avloppsröret, jag hade 80 dollar i plånkan och tänkte att det kunde bli något i den vägen för framkörning och 5min job.

NEJ, nu kom chockbeskedet, mr Tchen ville ha 300 dollar, jag höll på att ramla baklänges, detta var ett tydligt “ang mo-rasistiskt” beteende, min hudfärg och mitt blonda hår multiplicerar priset med 10. Jag blir galen när jag vet att dom försöker blåsa mig.
Jag gick alltså för att se hur mycket pengar jag kunde skaka fram, under tiden hör jag hur den tandlöse tar bilder på Celia med sin mobil…(vilken dålig timing, jag biter mig i tungan för att inte koka över), jag ville inte ha dom här gubbarna i mitt hus! Jag kan vid sådana här tillfällen känna mig så förbannad, men jag räknade snart ut att jag skulle behova lämna Celia o Yuni med gubbarna för att åka och hämta pengar och jag ville inte bråka, ännu.
På vägen till bankomaten får jag kontakt med vår gamla mäklare som ännu hjälper oss, han tycker att jag ska förhandla och max betala en tredjedel, jag ringer Patrichs hotel i Vietnam och dom letar upp honom, han ringer och säger att jag ska bara förhandla så mycket jag kan, skit samma om det blir dyrt, han vill bara göra det enkelt för mig.

Väl hemma igen ser jag till att få ut gubbarna ur huset, jag skulle vara på ett jobbmöte 30 minuter senare och trafiken är tuff…sen låser jag in Celia och Yuni och förbereder mig på världens dispyt. I korta drag så prutar jag från 300 till 100 direkt och han blir skitsur, jag lovar att aldrig ringa igen och sager att jag bott 10 år i Singapore och inte accepterar att bli behandlad så här bara för att jag är utlänning. Han svamlar nåt om rätt pris och HÖR NU HÄR, ger mig ett kvitto som han redan hade skrivit på 200 dollar…(var kom den summan ifrån?), jag ger honom 150 dollar och vänder på klacken.

Jag vet att jag fortfarande har betalt alldeles för mycket, man jag har i alla fall sagt mitt och han kan skämmas over sitt beteende. Flera personer på gatan stannade till, när vi gjorde upp, bland annat min Singaporeanska granne som var ute med hunden. Dom kan gott se detta!
När jag träffar min inhemska Dj kompis säger han att det hade kostat 30 dollar för honom, då bor han i HDB, typ “ghettostyle” och så långt från centrum att han ser Malaysia från sitt sovrum, där ska det ju vara billigt, eller hur!

Bildkavalkad från decenniets första månad

En glad och ganska trött family five från Stockholm landade på Changi den 2 januari, vi hade nästan 15 roliga dagar tillsammans, lille Valter ett år fixade den stora omställningen bra, hans bröder lekte nonstop med våra barn och vi fick även ett par dagar tillsammans i Thailand.

Här är en flicka som säljer korgar på gatan i Saigon staden som också heter Ho Chi Minh City, jag förköpte mig totalt och fick svårt att få med mig alla korgarna hem. Men hon log så sött och försökte verkligen inte att lura mig.
href=”http://singsong.files.wordpress.com/2010/01/img_4013.jpg”>

Bilderna kom i konstig ordning, men jag har tagit denna på krigsmuseet i Saigon, det var ett mycket deprimerande museum såklart, men jag hade bestämt mig för att gå dit på egen hand medan Patrich jobbade. Detta var det mest positiva jag hittade, en stor flagga som visar att vi i Sverige var medvetna om kriget och i alla fall försökte stödja virtnameserna. Jag minns detta kriget från när jag var riktigt liten. Kriget pågick i 15 år och på båda sidor dog många människor och vi vet ju genom alla filmer vilka men detta har gett de amerikanska soldaterna som kom hem stympade till kropp och sinne, men Amerikanerna förlorade faktiskt kriget emot dom listiga Vietnameserna, vilket ihärdigt folk, hur kunde dessa fattiga människor klara sig?
Ett svar är Cu Chi tunnlarna, ett underjordiskt nätverk, där det fanns hela samhällen som Vietnameserna bodde i, i många många år.

Detta är en bur som man satte människor i eller ”fångarna fick ligga tre till fyra man i dessa”, jag minns detta från filmen Deer hunter, det var en av de värsta scenerna, tänk att människor kan vara så grymma emot varandra, det är ofattbart. Det fanns massor utav bilder på stympade barn och på andra generationen vars mammor varit gravida under kriget, men jag ska skona er från dessa. När man är mamma själv är det väldigt plågsamt att se barn som lider.

<

Det var en väldigt stor bild på när vi dansar…hoppsan! Detta är på taket till Caravelle Hotell i Saigon där vi dansar till det Cubanska bandet "Havana Nights", denna kvällen hade dom gjort över 300 spelningar tillsammans på Saigon-Saigon Bar som stället heter, alla vet ju att övning ger färdighet, och dom är väldigt bra!

Här är några utav gästerna och brudparet som gifte sig. Brudgummen var kusin till Patrichs kollegas fru, det kan ju tyckas märkligt att vi var där, men dom vill gärna att västerlänningar ska komma på deras bröllop. Vi var liksom ett pikant inslag, en liten attaktion på bröllopet. Fyra jättelånga, stora, bleka (utom min man) annorlunda typer! ha, ha…(jag fick syn på en mycket gullig bebis).

Vårt bord var väldigt tomt till en början men ju mera alkohol det gick åt, dessto mer folk blev det kring vårt bord. Vi förärades med en 78-årig gammal partimedlem som envisades med att prata tyska ”ich habe in Leipzig und Berlin gevohnt, en neunsenhundertfierundsechtsig” galen, gammal gubbe som höll på att dricka min unge make under bordet. 100% sa han hela tiden och svepte hela glas med öl. 50% försökte patrich men 78-åringen insisterade ”hundert protzent….”.
Mannen med glasögonen är Patrichs chef ”Mike” från Sydafrika. Mannen som är JÄTTEGLAD är Mr Tam som är ansvarig för Vietnam-kontoret. Han har all anledning att vara glad, business is splendid!

Barnens väskor packade för att flyga till Langkawi malaysia och vidare med speedboat till Thailand.

Här är vi i Little India på en söndag och det var alldeles fullt i hindu templet, detta är någon slags hindupräst som offrar mat och blommor till gudarna, kan tyvärr inte förklara vad som händer, det är liksom inte läge att fråga när alla är där och ber till sina gudar, helst vill man vara osynlig turist. Kanske kan jag fråga någon vid ett annat tillfälle?

Min käre svärfar var omringad utav ett helt gäng Singaporeanska damer på nyårsfesten hos våra dansk-fillipinska kompisar. Även om han inte dansar längre så är han väldigt underhållande!

Koh Lipe

Kvällsdopp vid Mutiara Burau Bay, (döpt till Muttan utav våra sublima vänner från Sollentuna) Langkawi, Malaysia.

Här var vi bara tvugna att prova den här stenxylofonen (30kg tung, inget man cyklar iväg och jammar med), jag härmade killen i bandet och var ganska nöjd med det. Sen går Patrich upp och bankar loss värsta solot på stenarna, det var svårt för Vietnames- musikern att toppa det sen….hm. Men Patrich hade ju alla sina kollegor och anställda där så han var tvungen att visa var skåpet skulle stå.

<img src="http://singsong.files.wordpress.com/2010/01/mg_3994.jpg

Detta rymdskeppet kallas the Ion och är ett utav alla makalösa shoppingcenter längs Orchard Road. Hit går man och tittar mest, allt är dyrt och ännu har jag bara köpt ett par tights här inne. Mobilia i all ära, men detta är ändå coolare, vi suckar när vi tänker på vår återanpassning till Malmööööö. (Fast vi älskar Malmö, motherland av hela vårt hjärta).

Jag älskar Vietnam

Håller precis på att hämta mig efter en mycket kort och intensiv resa till Saigon. Jag gillar kontrasten mellan kaos och kommunistland. Det är inte helt enkelt att ta sig över en gata, men Patrich har lärt sig nu, man vinkar sakta med en utsträckt hand samtidigt som man sakta men säkert korsar mellan motorcyklar och bilar. På Saigon-Saigon Bar på taket till Caravelle hotell finns ett cubanskt band som spelar sex dagar i veckan, det har dom gjort sedan januari 2009 och ska jobba där till juli 2010, då lär dom få en viss rutin eller?

Jag blev mött på flygplatsen utav Thuy frun till Patrichs kollega hon sa ”are you lost” jag svarade att ”nejdå, jag väntar på någon”, jag fattade inte att detta var mitt fantastiska mottagande(hon bar på ett jättefång orkideer på en bädd av palmblad).Hon försökte säga ”are you Lotte”, men mitt namn är hopplöst utanför skandinavien….. När jag skrattade stod framför några killar och ta ”lustigt att ni är här för att hämta någon från JTB, jag letar efter JBT” då gick det upp ett ljus för Thuy och hon sa ”PARMATOW”, då fattade till och med jag och jag tog emot jättebuketten. Chauffören väntade en bit därifrån, honom minns jag från förra gången, jag får så dåligt samvete för att han får sitta och vänta på oss överallt, en gång glömde dom bort honom, då hade han suttit och sovit flera timmar i bilen och kommer med håret på ända för att hålla upp dörrren.

Efter detta fantastiska mottagande checkade jag in på hotell REX , http://www.rexhotelvietnam.com/index.php det mest anrika och lyxiga hotellet i Saigon. Det var där journalisterna bodde under Amerikakriget. Patrich jobbade som bäst när jag kom, så jag skickade bara ett sms och stack ut på stan. Jag hade bara en timme på mig innan vi skulle ut på cruise på Mekong floden, JBT hade hyrt en båt med vietnamesisk buffe, band som spelade, trollkarl och efter detta en dam som masserade nacken!

Svenskarnas paradis

Vi kom idag hem från svenskarnas paradis i Asien, Thailand. Vi besökte en liten ö som fullständigt lever upp till bilden utav paradiset,
kritvit sandstrand, strålande sol, korallblått vatten med färgglada fiskar, inga bilar eller motorcyklar, enda transportmedlet var longtailboats som traffikerade vattnet runt ön. Ön vi besökte hette Lipe (eller Koh Lipe) som man säger men Koh betyder ju ö, så det är lite som att säga ö öland, eller hur?
Allt var fantastiskt och tack vare min välinformerade globetrotter kompis Maria Eiemarker så hamnade vi på öns bästa bungalow resort, Mountain Resort http://www.mountainresortthailand.com/index.php , dom borde fräscha upp sin hemsida för att inte behöva konkurrera med skabbiga Castaway, som är livsfarligt för alla 0-5 år, höga bungalows utan räcken, en restaurang 2 meter upp i luften utan räcken. Well, well tack Maria för detta:

Vi flög till Langkawi på söndagen och mötte våra vänner Åsa, Fredrik, Nils, Melker och Valter som är på besök hos oss. Tillsammans tog vi en speedboat en timme över Thailänska gränsen till Lipe och slutligen en longtailboat runt ön till den fina sidan där vi slapp de angörande speedbåtarna och cirkusen på Bundahaya (som Fredrik uttryckte det).

Allt var sedan frid och fröjd i 48 timmar där hela familjen tillbringade dagarna i och under vattnet med bad, snorkling och vattenlek. God mat åt vi på dett stora trädäcket ungefär 80 meter rakt upp på berget där vi också bodde (se bild).

Men det var två saker som jag måste reflektera över, det ena är en kort historia, jag har korat servitriserna på denna Thailänska ö som klart sämst på engelska av ALLA inom service som jag träffat i Asien, dom förstod inte ens när vi läste innantill ur deras egen meny, sen träffade vi Tukhta hon kunde liite bättre engelska och då fick vi både ris och kycklig.
Det andra är alla svenskar som åker till Thailand, vi har aldrig träffat så många svenska som när man korsar gränsen över till Thailand, jag är väl inte jätteförtjust i svenskarna när dom är på semester. Många är så världsvana och urcoola att dom är svåra att få kontakt med, jag försökte prata med några, gick sådär. Men vad jag inte kan förstå är att svenskarna tycker det är så underbart att trängas med andra svenskar, vi var där i 2 dagar det var ok, men en del åker 3-4-5-6 veckor till Thailand och då lär dom träffa tonvis med svenskar. Skulle det inte kännas lite mer exotiskt att åka någonstas där man träffar andra nationaliteter?
Jag tar tacksamt emot kommentarer på varför alla svenskar tvunget ska åka till Thailand?

Jag förstår att det motsvarar allt det man saknar i Sverige på vintern, sol, bad, lugn och god mat, billigt boende mm är såklart faktorer som spelar in. Jag skulle startat en kommersiell blogg för att sälja Malaysia i Sverige, det är lika fint, lite billigare än Thailand och Malaysia är ett större land med många destinationer som väl kunde komkurrera med Thailand, men det gör inte det! Vem ska jag kontakta för att genomföra detta?
Svenskarna åker inte heller till Vietnam, Kambodja, Indonesien, Fillipinerna eller Indien i samma utsträckning. När ska Sverige tröttna på Thailand?
Jag tänker inte åka tillbaka i första taget först vill jag se Hoi An och Bali.

December månad i korta drag

Det har varit en mycket intensiv vecka för hela vår familj. Det har nu gått ännu en vecka och jag hinner inte riktigt ifatt!

På söndagen hade vi julfest för att svenska barn i Singapore, det kom över 100 barn och lika många vuxna, jag hade tillsammans med en grupp planerat detta sedan i september så det var kul att se, hur roligt alla barn hade, hur gott julbordet smakade, att tomten kom och till middagen underhöll pianisten Sylvia och jag på sax med några julmelodier.

Att snapsa på barnens julfest är ju viktigt, barnen måste förstå alla ingredienserna i det svenska julbordet, det var ju ändå SWEA som arrangerade festen. Här tycker jag dock att min make ser konstigt oskyldig ut med snapsglaset i hand, kanske 11.45 är i tidigaste laget för sprit?

Sylvia är musiklärare precis som jag fast med piano som huvudinstrument och hon har spelat på alla repetitionerna och Luciatågen som SWEA har arrangerat, vi satte ihop en nliten barnkör till julfesten som hon också kompade. Sylvia är verkligen en tillgång och jag hoppas vi hinner göra fler spelningar tillsammans innan dom flyttar hem till Värmland till sommaren.

Mamma kom till Singapore för sjätte gången för att vara med på barnens avslutningar och julfirande.

Celia var först ut med Cirkus, Cirkus en jättefin White Lodge föreställning där säkert närmre hundra barn i fantastiska kostymer sjunger och dansar, engelska och kinesiska sånger. Celia var ringmaster tillsammans med sin klass. Jag tror det är cirkusdirektör?

På kvällen var det dags för mig att ta på tjusigaste långklänningen för jag skulle till den Norska ambassadören och spela julunderhållning, tidigare hade jag provat och varit med på pianostämning så Steinwayn var i fin form! Jag hade förberett lite flöjt och en Karl Bertil Johnson på saxofon, men i dörren gjorde ambassadören en helomvänding och sa att hon bara vill höra piano, jag fick sjunga många verser på Gläns över sjö och strand och jag tror nog att When you wish upon a star blev repeterad två gånger! Hmm! Det var ganska skönt för alla pratade på och jag var inte i fokus.

På onsdagen var jag på Norska residenset och gjorde en repris!

På torsdagen var det dags för det stora Luciatåget i Presbyterian Church på Orchard Road.

På fredagen var det Lucia avslutning i Svenska Skolan och cirka 100 tomtar, lucior och tärnor fick känna på att stå framför publiken och sjunga de traditionella sångerna, jag satt vid pianot och såg nästan vad jag spelade i mörkret. Sally och Zacharias skulle varit med, men i taxin dit bröt dom ihop trötta efter en intensiv termin, värme och tordagens Luciafirande. Jag bad chaffören göra en u-sväng och åkte själv till Svenska Skolan, två gråtande barn som bara vill vara hemma är inte kul att släpa iväg på Luciatåg i den 30+ gradiga fredagseftermiddagen.

Direkt efter detta Lussetåget, tog jag en taxi till eM bar på Robertson Quay, där Patrich väntade med hela bilen full av instrument och förstärkare mm mm Vi skulle spela med Dj Nomsta och kvällen blev oförglömlig, det var en av dessa man kommer att minnas hela livet, jag njuter av mina medmusiker och spelar musik jag älskar.

Många kompisar kom och lyssnade och arrangörerna var helnöjda. Patrich visade sig från sin mest musikaliska sida och många förvånades över vilken bra gitarrist och sångare han är, jag var stolt som en tupp! Det är inte många som har en framgångsrik affärsman i familjen som även kan sjunga, spela och måla.

Vi åkte hem och sov 4 timmar, sen var det dags för Sallys Aquathlon tävling som innebar att hon först simmade 200 meter och sen rusade upp från poolen hoppade i löparskorna och sprang ut på löparbanan för att springa 1600 meter i värmen!

Vilken prestation av en 8-åring, detta hade varit jobbigt i Sverige, men att springa i djungel i tropikerna är nog dubbelt så tufft. HEJA SALLY! Dessutom kom hon 2a i sin åldersgrupp, ett fantastiskt resultat!
Resten utav den lördagen vilade Patrich och jag, medan Sally fortsatte sina aktiviteter i poolen med mormor och syskonen.

På söndagen döptes lille Filip, som är Elliot och Nellies lillebror, detta var en så gullig tillställning med våra mycket goda vänner att jag nästan inte klarade av att spela flöjt-sången för honom. Det var ett mycket rörande barndop, det gick inte att sjunga men som tur är har vi förstående vänner som nöjde sig med Patrichs gitarr och flöjt…

Ytterligare ett Luciatåg avverkades på eftermiddagen på IKEAs varuhus, Sally sjöng och jag viftade igång kören med lite toner på tvärflöjten. Detta var en vacker men något bisarr syn, alla dessa vitklädda svenskor, bland Billyhyllor och Singaporeaner med höjda ögonbryn. Alla tycktes undra ”what´s going on?”.

Detta var mammas första vecka i Singapore.
Nu har farfar Ken anslutit och mamma har åkt hem, julen är avklarad och vi ska nu avsluta det nya året!

2010

På lördag kommer Åsa och hela hennes stora familj, det blir hur kul som helst, senare åker vi tillsammans till Malaysia och Thailand. Sitter just nu och tjatar via mail på en mycket seg Malaysisk resebyrå, att dom ska bli färdiga med vår bokning.

Zacharias ska på basket camp, det blir roligt att se vad han kommer att tycka om det, kanske ansluter båda hans bästa kompisar Elliot och Fredrik.

Sally ska vara med på EIS got talent, vi har tränat in en häftig dans, men den ändrar hon och hennes kompisar dagligen, så resultatet blir kul att se.

Celia ska flytta upp till stora klassen på White Lodge med början på tisdag. Hon är vår lilla solstråle som alltid håller hela familjen ihop och på gott humör.

Ikväll firar vi nyåret hos Tom och Cheryl, det blir trevlig! Barnen badar i deras pool och käkar tills dom blir trötta, sen åker Yuni hem och lägger dom. Farfar sätter vi i en stol med sin champagneflaska, sen är han nöjd.

GOTT NYTT ÅR!

En vit jul

Jag har hört att det snöar i Sverige.
Visste du att det finns sju årstider i Sverige: vår, försommar, högsommar, sensommar, höst, december och vinter.

http://www.gooodness.com/nomsta/collabos.html

Helgdag

Nu har det varit muslimsk helg sk Hari Raya, det finns några olika lär mig aldrig vilken det är just för tillfället. För oss är det bara skönt att vara lediga.
Zacharias har haft feber i veckan och smittat mig med hosta, så vi har bara tagit det ganska lugnt inte varit utanför huset på hela helgen. Patrich och jag spelar på våra låtar till vårt nästa jobb på Galery Hotel, där ska vi spela ihop och med Dj Nomsta igen.

En som har haft bråda dagar har varit Yuni, hon har varit ute och festat och sovit över hos sina kompisar hela helgen, hon sa att hon gick upp tidigt för att be i moskén, och sen skulle dom till Sentosa på grillfest. Hon har lägligt nog en kompis som jobbar en Brasiliansk restaurang där man får äta hur mycket kött som helst, det verkar bli över till hennes kompisar också. När vi inte hittar på något på helgerna så brukar Yuni passa på att gå ut, ikväll tog jag några bilder på henne innan hon stack, hon är den sötaste indonesiskan jag sett.
Synd att hon är gift.
Eller hur Bergan?

Fundera på detta

Mamma, vad är 10 minus ”infinity”? Vad är ”infinity” på svenska?
Ok, vad kommer efter oändligt? Finns det oändligt ett, två och tre?
Jaha, så det är som i rymden, att utanför universum så finns det mer men man vet inte hur mycket, ja, man vet ju att det finns en massa planeter, men hur långt det är vet man inte, ungefär så?
Men, mamma (nu 22:04, lite trött/irriterad mamma) hur kunde egentligen Titanic sjunka?
Fanns det människor där eller var det bara lådor och paket? Oj, fanns det barn också?
Vet du att några bara ville festa och inte sprang ut och hoppade i vattnet som dom gjorde som var rädda för båtar?
Varför tog dom den vägen förbi isbergen, kunde dom inte bara köra utanför Danmark och rakt fram?
Mamma: ”Nej, vet du vad Sally, nu måååste du sova”.

En stjärna

Här är yngsta dottern ”peacock” som hon uttrycker det. Söt påfågel!